Jag går med glädje

En sådant underbart väder - jag älskar verkligen solen! Håller på att göra mig klar för kalaset, promenerar bort till bror, bäst att passa på när det är sol, jag vet ju hur glad jag blir av det! Är som ren terapi för själen.

Jag älskar som sagt sol och sommar, därför är jag lite irriterad över att jag inte får min IRA operation i februari som det skulle varit om de hållt vårdgarantin, lutar ju som jag tidigare nämnt åt maj istället, men blir säker ännu senare. I vilket fall känns det som det är stor risk att sommaren går åt skogen, jag kommer väl vara nyoperarad och i återhämtningsfasen hela sommaren, Har ju förstått det som att, ifall IRA operationen ens fungerar så kan det ta ganska lång tid innan tarmen kommer till ro och man inte är bunden till en toa. Just denna toalettpanik och den ständiga psykiska stressen är det jag fasar mest inför vad gäller nästa operation. Har levt med det i så många år och var på psykbrytgränsen på slutet, och jag vet därför att det inte kommer krävas allt för mycket innan jag är där igen. Är liksom som att det där glaset aldrig blir riktigt tomt igen, det kommer nog inte krävas allt för mycket innan det rinner över för mig där. Och på sommaren dessutom - är ju sommaren jag mer eller mindre lever för! Jag som tidigare haft atopiska eksem och haft en hud som endast mått bra på sommaren har alltid sagt att min kropp och mitt sinne är gjort för solen.

Kan ju bli så att jag får vänta med operation till hösten, vilket jag inte heller vill då jag vill ha det gjort så snart som möjligt. Att ha stomi även denna sommaren känns inte aktuellt, visst fungerade förra sommaren, men det räcker med en sommar. Denna inställning har jag på grund av att jag faktiskt är redo för nästa operation och vill testa den. Visst, fungerar det inte så får jag kanske ställa mig in på några år/ett liv med stomi, men det är inte där jag metalt befinner mig nu.