Morgonträning

- Posted from my iPhone

September...

...är här, och jag har varit borta från bloggen ett tag.

Vet inte om jag har nån lust att fortsätta. Får väl se, inget beslut som behöver tas nu.
Jag började i alla fall att plugga på kvällstid. Första gången var förra tisdagen, och imorgon är tillfälle nummer två. För de veckor som vi fått schemat så är kursen varje tisdag kväll kl.18-21 samt vissa lördagen 09-16. Jag försöker ta det som det kommer och inte har för mycket press på mig själv, blir det för mycket får jag helt enkelt hoppa av. Har ju massa annat som jag vill hinna med också.

Annars, jo, livet är ganska mycket upp och ner och har så varit ett tag nu. Ena stunden är jag ganska tillfreds med min tillvaro för att i nästa stund vara ledsen, bitter och känna mig jäkligt ensam. Lite av en berg och dalbana skulle man kunna säga. Men är väl så det är och så det måste vara, vissa saker måste väl få ta tid...

Börja plugga igen?

Då var antagningen inför höstens studier klara och jag är antagen till några olika kurser och står som reserv på några andra som verkar intressanta.

Men nu är frågan, hur mycket orkar man plugga vid sidan av ett heltidsarbete?
Anledningen tilla tt jag tänkt studera överhuvudtaget är att jag känner att jag behöver utvecklas och att det behöver hända något nytt. Jag har haft min nuvarande tjänst i snart 5 år och börjar känna att jag behöver något nytt. Den ena kursen jag kommit in på handlar om den målgrupp jag arbetar med nu och skulle förhoppningsvis kunna ge mig lite mer kunskap och lite nytändning kring detta. En annan kurs som jag kommit in på är något som jag tror kanske skulle kunna hjälpa mig att i framtiden nå något som jag ser lite som ett drömjobb. Men om jag tackar ja till båda kurserna är det studier på 75 %, vilket kan bli lite väl mastigt. Hur ska man göra? Vad pallar man egentligen?

3 dagars ledighet

Om några timmar så är arbetsdagen slut, kl.16.30 närmare bestämt, och då blir det tre dagars ledighet! Detta ska bli otroligt skönt och precis vad jag behöver! Inga planer alls för helgen och det känns faktiskt ganska bra. Hade dock önskat mig bättre väder så man kan njuta av solen för då blir det sååå mycket härligare att vara ledig!

Midsommarafton imorgon och jag ska spendera denna med ett gäng vänner! Känns som om det blir en alldeles lagom midsommar med god mat, lite vin och härliga människor. Har tänkt ta det lugnt så är inte särskilt mycket alkohol inköpt. Ingen lust alls att vara seg på lördagen utan vill ta vara på långledigheten denna helgen. Dessutom blir det nog allmänt rätt lugnt då vissa är gravida, andra haft problem med sömnen det senaste och vissa har med sina barn. Tror det blir en mysig dag/kväll.

GLAD MIDSOMMAR PÅ ER!

Vart tog den fina lilla sommaren vägen?

Vart tog den fina lilla sommaren vägen, vart tog den fina lilla sommaren vägen`?
Inget som vet, ingen som vet!

Blir sjukt sugen på att åka till solen på semestern om det är sånt här skitväder även i augusti då jag är ledig. Man kanske tycker att jag inte borde gnälla eftersom jag var i Thailand i tre veckor i mars - men för er som glömt så var det ett helsiktes regnande när jag var där. Läs här om ni behöver bli påminda.

Men för att åka till värmen på semestern, om det så bara handlar om några dagar i Barcelona så krävs det pengar och resesällskap...

Svett svett svett

Då har jag kickstartat denna träningsveckan med att testa Indoor walking för första gången. Då vi inte har denna träningsform på mitt gym riktigt än så var jag med två kollegor och gästade ett annat.

Så, vad tyckte jag? Helt klart var det jobbigt, för att inte tala om svettigt, för en stackare som mig som saknar kondition. Men känns som vettig träning och ett bra komplement till min träning. Var dock inte det minsta imponerad av dagens instruktör som var totalt oinspirerande. Men med en bra instruktör som vågar höja musiken lite mer och som kan sprida energi och peppa så kan det nog bli rätt kul!


- Posted by Hellie using my Iphone

Sömn

Igår kände jag mig förvånantsvärt pigg då jag bara hade sovit 4 timmar. I natt så sov jag underbart bra! Vaknade först kl.04.30 för att gå på toa och somnade om direkt efteråt. Dock så känner jag mig enormt trött idag, vilket är lite knepigt då jag borde varit det igår istället, men men...

Annars då? Jo känns som jag fastnat i ett jäkla hamsterhjul som jag inte kommer ut från. Känns så otroligt frustrerande! Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!

Klarvaken

Hade inte särskilt svårt att somna igår vid kl.22.30 men nu ligger jag av någon anledning klarvaken kl.03.05 och kan inte somna om! Funderar på om jag ska sluta stressa över att jag inte somnar om och tända lampan och läsa lite istället. Så jäkla irriterande om jag ska behöva gå runt och vara trött på jobbet imorrn, eller snarare idag, trots att jag gick och la mig en vettig tid.

- Posted by Hellie using my Iphone

Ärrad men glad ändå!

Så här ser min mage ut idag, efter att blivit uppskuren tre gånger samt haft en stomi (första op maj-08, andra op april(?)-09, tredje op dec-09). Jag hade självklart valt att ha en ärrfri mage om jag hade kunnat men försöker se mina ärr som ett tecken på min styrka då jag tagit mig igenom en hel del pga min sjukdom. Hoppas ni kan göra detsamma och inte mår dåligt över era ärr.



- Posted by Hellie using my Iphone

Förälskad

Är totalt förälskad i detta väder!


- Posted by Hellie using my Iphone

Alkohol

Min mage påverkas, som de flesta andras, av att dricka alkohol. Jag blir i regel mer "lös" i magen när jag dricker. Och det tyckte jag var väldigt tydligt när jag hade stomi. Och just när jag dricker alkohol ser jag alltid till att ta dimor/loperamid.

Men en annan effekt som jag tycker att alkoholen har är att magen på något sätt känns lugnare. Jag kan i regel sova fler timmar utan att gå upp på toa, än vad jag kan när jag inte druckit.

Någon som har liknande eller helt andra erfarenheter av alkohol i samband med bortopererad tjocktarm?


- Posted by Hellie using my Iphone

Att vara till nytta

Känns skönt att läsa era kommentarer och få veta att min blogg faktiskt är till nytta för flera där ute som befinner sig i en liknande situation som mig, eller som har anhöriga/vänner som gör det.

Är detta som får mig att fortsätta att öppna mig för er, att tala om något så tabu som tarmar, stomi och toalettbesök - trots att jag visserligen är ganska anonym.

Är även skönt för mig ska ni veta, när ni kommenterar, och jag påminns om att det finns fler "som jag". Fler med konstiga magar, utan tjocktarmar, och med en kropp som tydligen är väl förtjust i toaletter.

Tack!

Make you feel my love

When the rain
Is blowing in your face
And the whole world
Is on your case
I could offer you
A warm embrace
To make you feel my love

When the evening shadows
And the stars appear
And there is no one there
To dry your tears
I could hold you
For a million years
To make you feel my love

I know you
Haven't made
Your mind up yet
But I would never
Do you wrong
I've known it
From the moment
That we met
No doubt in my mind
Where you belong

I'd go hungry
I'd go black and blue
I'd go crawling
Down the avenue
No, there's nothing
That I wouldn't do
To make you feel my love

The storms are raging
On the rolling sea
And on the highway of regret
Though winds of change
Are throwing wild and free
You ain't seen nothing
Like me yet

I could make you happy
Make your dreams come true
Nothing that I wouldn't do
Go to the ends
Of the Earth for you
To make you feel my love

Adele - Make you feek my love

Om sanningen ska fram

Om jag lyssnar mer än du pratar,
inte talar om mig själv.
Om jag säger du är vacker,
men att det spelar ingen roll.
För skönhet finns inom oss,
om jag ljuger om sånt där.
Om jag säger det går bra nu,
men inte talar om mitt jobb.

Om jag ger dig mina tårar,
men är stark när du är svag.
Spelar sweet home Alabama,
på en lägereldsgitarr.
Om jag är säker på mig själv,
men aldrig är för självgod.

Ur "Om sanningen ska fram" med Erik Amarillo

En helg

Middag och dryck med mitt gamla barndomsgäng i lördags, mycket trevligt! Vi är sex barndomsvänner som ses varannan månad och då turas om att bestämma menyn och laga maten. I höst har vi hållt på med detta i sex år om jag minns rätt (eller är det 5 år?) och jag är glad att vi fortfarande hållt igång detta. Jag är väl dessutom den av de sex som inte träffar de andra i gänget annars. En av oss kunde i alla fall inte vara med denna gång, så vi var denna gång fem glada tjejer som träffades. Då vi brukar äta halvt ihjäl oss så var min tanke med menyn att få en något lättare magkänsla så skippade förrätten och serverade;

- Paj ala Italien (Paj med soltorkade tomater, purjolök, fetaost, skinka - fetaosten och löken är dock mitt eget påhitt att ha i). Pajen serverades med nybakad foccacia med tomat i samt en tomat-/avocadoröra samt breadsticks och sallad.
- Efterrätten blev fruktsallad (med kiwi, svenska jordgubbar, vindruvor och äpple) med varm vit chokladsås

Sen serverades massa godis samt chips & dip. Som dryck fanns vin, cider och möjlighet att blanda drinkar.

Sedan bar det av ut för mig och en av vännerna. Men hjälp en sån köttmarknad vi hamnade på! Vet inte om det var värre än vanligt på det stället eller om jag bara var mer uppmärksam. Vi hade dock kul, även om det var galet trångt vart man än gick. Vill inte ens tänka på hur det skulle gå om det hade börjat brinna där inne. Ett stort minus för att de har alldeles för lite plats för dansgolv dock. Det lilla dansgolv som finns är så trångt att man mest får låta sig puttas runt för dansa där går ej.

Ibland kan jag fundera på om man alltid blir mer korkad med alkohol i kroppen eller om det kan vara så att man bara blir mindre komplicerad. Att man låter bli att överanalysera saker och ting och istället säger och gör det man vill och behöver, oavsett konsekvenser. Men så länge det bara är jag själv som kan få lida för de beslut jag tar så är det väl inte så mycket att bry som om.

Eller är jag bara patetisk som inte ger upp?

Ileostomi vs IRA

Fick en fråga om jag inte kunde göra en för-/motlista för Ileostomi vs IRA (vad IRA är kan ni läsa mer om HÄR, för finns fler operationsalternativ än detta).

Det ni som läser detta måste tänka på är att detta är mina personliga upplevelser utifrån hur min kropp fungerar. Det är olika för alla, man fungerar olika och tycker/känner olika. Men i alla fall, here we go!


Ileostomi (påse på magen - för er som känner till denna term)
Fördelar:
- I regel ej jättebrådskande toalettbesök

Nackdelar:
- Jag trivdes inte alls med min kropp med stomi, jag kunde ej klä mig som jag ville då jag tyckte att det syndes, jeans använde jag inte på ett års tid för detta tyckte jag var det plagg som funkade allra sämst med min stomi. Och utifrån att jag ej trivdes med min kropp och med min stomi så var det svårt för mig att vara intim under denna tid.
- Rädslan för läckage


IRA-operation
Fördelar:
- Visst har jag ärr och även så har liksom magmuskeln fått en liten bulle just där stomin satt så går detta inte jämföra med tiden med stomi. Har inga som helst problem att visa mig i bikini/visa magen nu för tiden.
- Jag kan ha vilka kläder jag vill utan att oroa mig/störa mig på att det är en bullande påse där under.

Nackdelar:
- Jag är begränsad i mitt liv. Hur många toalettbesök det är per dygn har jag sagt både till er och till mig själv att jag ska räkna, men det blir aldrig av. Men i vilket fall är det många och ibland väldigt bråttom. Utifrån detta så är det väldigt jobbigt och ibland omöjligt att befinna sig på platser där det ej finns toalett. Om inte så är det, för mig, oerhört mentalt stressande att inte veta vart närmaste toa finns och vara säker på att jag hinner dit. Toalettbesöken pågår, för mig, även på natten och jag är uppe minst två gånger per natt.

Som sagt, detta är mina personliga åsikter och känslor. Hur en stomi eller IRA fungerar för någon är individuellt!

Jag skulle inte vilja ha tillbaka min ileostomi, men jag skulle ej hellre vilja har IRA. Jag vill vara frisk och fungera som de flesta andra. Men nu är det tydligen denna lott jag fick i livets lotteri och hur gärna jag än inte vill begränsas av min sjukdom så gör jag det, dagligen.

Tilläggas ska att innan jag operarades när jag var väldigt sjuk så var jag begränsad i mitt liv på samma sätt som nu. Och jag kände mig aldrig helt fri med stomi heller för ville alltid ha en möjlighet tillhands att tömma den. Särskilt eftersom jag hade ofta mycket luft så det kunde bli som en ballong ganska fort.

Mer om tankar kring stomi och IRA kan ni läsa i tidigare inlägg, kolla under de olika "etiketterna" till höger, såsom IRA, jag och min sjukdom, stomi.

Har ni några frågor så är det bara att fråga på!

I´ll keep on fighting!

När jag tänker på allt som jag gått igenom i mina hittills levda 30 år så känns det som att sådant som jag tar igenom mig nu borde vara "a piece of cake".

- Att förlora sin pappa som 15-åring
- Mammas cancerdiagnos
- Andra nära & kära samt husdjur som gått bort
- Insjuknandet i Ulcerös kolit som 20 åring, en gradvis sjukare och sjukare tarm som efter en väldig massa mediciner, sjukhusbesök/inläggningar och en knäckt kämpar-anda ledde till ileostomioperation som 27 åring - vilket var det jag hade fasat i 7 års tid. Ett år med ileostomi då jag försökte acceptera min kropp och stomin, komplikationer efter operationen osv. Ett år senare ny operation och ytterligare ärr på min kropp. Fortsatt komplikationer, 7 sjukhusinläggningar under år 2009, ett psyke som tog extremt mycket stryk och en kropp som bara motarbetade mig. Ny operation december 2009 som rättade till komplikationerna, och jag har sedan dess inte varit på sjukhus. En enorm lättnad samtidigt som jag aldrig kommer att försonas med att min kropp ej fungerar som de allra flestas gör. Jag ser frisk ut på utsidan, men ibland önskar jag att alla runt omkring mig fick leva ett dygn med min mage för att förstå hur det faktiskt är. Inte för att jag vill att nån ska tycka synd om mig, men för att man ska förstå att jag kämpar med fler saker än de som syns eller är aktuella just nu. Det finns mycket i mig, mycket sorg och ilska över alla orättvishet! Jag hatar att min jäkla sjukdom ska begränsa mig så varje dag.

Och det är väl kanske det som allt handlar om. Även om jag självklart är ledsen av en viss specifik anledning just nu, så blir allt så mycket värre när man går runt med så mycket sorg som jag gör. Det krävs så lite för att väcka så mycket till liv. Mitt glas är aldrig tomt, med all skit jag hittills upplevt så krävs det tyvärr inte så mycket för att det ska rinna över. Jag behöver en motvikt, jag behöver medgångar. Ordentliga medgångar som gör skillnad!

Jag är stark och jag kämpar vidare!

Helgen som var...

...var väl hyfsad.

I fredags skippade jag att träna, ville bara hem och sova. Har varit så jäkla trött det senaste, vilket inte är likt mig när det är ljust och soligt ute. Men tror det kan vara så att jag har lite vätske-/saltbrist. Så blir till att börja ta resorb regelbundet igen. Har man ingen tjocktarm ser ju behovet av vätska- & saltintag lite annorlunda ut.

I lördags började jag dagen med ett tvåtimmars utomhuspass. Var sjukt kul och vi var cirka 100 personer som var med. Var en skön början på dagen. Sen var det bara till att åka hem, duscha och cykla hem till mamma där det bjöds på middag. Var jag och några andra familjemedlemmar. Mamma var dessutom barnvakt för två av mina syskonbarn, och de är verkligen helt underbara! På kvällen tog jag mig ner till centrum när några vänner var, blev ett par glas vin och sen åkte jag hem och tittade på tv innan det var dags för sängen.

På söndagen åkte jag in till storstaden och köpte linsvätska och utnyttjade ett presentkort på H&M. På vägen hem stannade jag och handlade lite mat och då bestämdes det att det skulle bli bio på kvällen, eller rättat sagt redan 17.30 så fick skynda hem och slänga i mig lite mat (hade som tur var lite rester i frysen). Såg "Pirates of the carribean 4" och den var helt ok. Vet inte ens om jag sett den tredje filmen. Var hemma redan vid halv nio så blev en stund på soffan innan det var dags att sova igen.

Var lite orolig innan helgen att det skulle bli mycket tiden då jag inte hade något att göra, men det blev ju ganska bra. Försöker hålla mig sysselsatt så jag inte behöver gräva ner mig i mina tankar, och så länge jag gör det går det ganska bra...

Fast i ett hamsterhjul?

Har läst igenom de senaste månadernas inlägg och inser att jag skulle kunna skriva de flesta av dem även idag. Jag är tillbaka där igen, där jag hatar att vara - sårad och ledsen. Borde jag inte ha lärt mig min läxa nu? Hur kunde jag låta det bli så här ännu en gång? Hur kunde jag tro att det var annorlunda denna gången?

Hur kan jag ha fastnat i detta hamsterhjul, är jag inte klokare än så? Känns i alla fall lite som en hjälp att läst dessa gamla inlägg nu, för det ger mig lite mer insikt i att det får vara stopp nu. Jag är inget jäkla slit å släng, jag är värd mer, värd bättre!

"Shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice"

Hittade en kramig gammal vän

Denna nallen hittade jag i en låda häromdagen, sedan dess har den sovit hos mig, fastkramad tätt intill kroppen. Fick den av min faster när jag låg på sjukhus. Om jag inte minns helt fel så var det vid min första sjukhusvistelse när jag precis hade insjuknat i ulcerös kolit år 2001. Den har hjälpt mig genom mycket och nu gör den comeback!




- Posted by Hellie using Iphone

...

Har de senaste gått runt med en tanke i mitt huvud som vägrar försvinna, vet inte vart den kom ifrån men där sitter envist fast. Tanken är följande:

"Life sucks, and then you die"

Lite av min påsk

- Posted using BlogPress from my iPhone

2 arbetsdagar...

...kvar tills semester!

Varför är det alltid så att för varje dag man närmar sig semestern så känns det som om man knappt klarar av att jobba en dag till? Men är bara till att hugga in, har en del att fixa innan jag kan gå på semester och nu går det fort!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Om en vecka

är inte min klocka 10.50, för då är den 16.50 och jag är i THAILAND!

Tror detta kan bli bra, så jäkla bra! Precis vad jag behöver nu.

Tänka, vara, leva, njuta!

Söndag 27 februari 2011

Om 15 dagar åker jag till Thailand!!! Tror inte jag förstått att det är sant, att jag faktiskt ska dit igen. Jag längar så jäkla mycket, kommer bli så underbart och välbehövligt. Jag mår bättre nu, men känns som om jag kommer att komma hem som en ny, lyckligare människa!

Fredag 18 februari 2011

Träningen går rätt bra nu, känns som om det är den som håller mig uppe någorlunda. Kroppen var dock ganska seg söndag-tisdag. I onsdags var det vilodag men igår tränade jag igen. Trött som sjutton när jag åkte hem från jobbet, men köpte en celisus på gymmet och hoppade in och skakade allt jag äger och har på Zumban och då kom energin till mig ordentligt. Zumba är kul, ganska varmt, men inte särskilt fysiskt jobbigt så kände mig inte alls färdigtränad efter det passet. Mötte en gammal vän som skulle köra MRL (mage, rumpa, lår) efteråt så hoppade på det passet också. Inte direkt något jobbigt pass heller, men var ganska mycket step i lugn fart vilket var lite småkul för var länge sedan jag körde step. Skulle egentligen tränat combat efter zumban men passet var tyvärr inställt. I vilket fall, kände mig inte riktigt nöjd efter mrl heller. Var lite trött i hjärnan då det där med att dansa och köra step inte riktigt är naturligt för mig, så hjärnan får jobba en del, men kropp kändes fortfarande ganska pigg. Så blev ett kort benpass i gymmet (benpress, knäböj och nån rumpövning) sen skrek kroppen efter mat så var bara till att ta sig hem. Känns skönt att efter några dagars svacka känna att kroppen är med mig igen.

Fredag idag, och väldigt oklara planer för helgen. Jag och Therese skulle egentligen haft myskväll idag med film och planera Thailand, men stackaren har blivit sjuk. Imorrn skulle vi ha gått ut och festat i stora staden, något som jag såg fram väldigt mycket mot, men det går ju inte nu. Eventuellt har jag lyckats övertala några kollegor om att det är en bra ide att gå ut imorrn, men vi får se om jag lyckades eller ej.

Fortsättning följer...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Citat

Hittade några citat på nätet som jag gillade, jag är ju som jag tidigare sagt lite kär i alla kloka saker som folk kläckt ur sig.

Forget the risk, take the fall.

If it's what you want, then it's worth it all

* * *

The problem with you and me is that I seem to want us to work way more than you do

* * *

We weren't even lookin for love, we just kinda found each other

* * *

Every time I want to give up on him, there´s always something inside telling me to just give it time

* * *

Söndagens promenad

- Posted using BlogPress from my iPhone

Alla jäkla hjärtans dag

Idag är en sån dag det är extra kul att vara singel.
En sån dag som det är så skönt och se och höra alla lyckliga pars kärleksförklaringar till varandra. En dag dåå jag glädjs extra mycket åt alla de som har haft lyckan nog att hitta kärleken. Dagen då jag mår extra bra av att komma hem till en tom lägenhet, laga mat till mig själv, äta själv och gå och lägga mig ensam.

Tror ni jag är bitter idag?
Ni har i så fall rätt.

Lördag 12 februari 2011

Två veckor sedan du var här, två veckor sedan jag träffade dig senast...
Saknaden är fortfarande stor.

Idag har jag varit och tränat på morgonen, blev lite löpning på bandet, lite styrketräning och core.
Ikväll ska jag in till stora staden och äta på restaurang med några kollegor/gamla kollegor och sen blir det melodifestivalen, live. Inte så noga med att se den men en av tjejerna bjuder på biljetterna så kan ju bli trevligt.

Det går upp och det går ned...

Vissa stunder mår jag bra, känner mig ganska tillfreds och tycker inte att det är särskilt jobbigt att det blivit såhär. Andra stunder så känner jag bara tomhet, saknad och är ledsen...

Gör ont i hjärtat att inte alls veta hur du tänker, känner och resonerar. Vill egentligen lägga all min energi på att gå vidare, ta mig framåt, men det är svårt. För hoppet tar mycket av min energi och hoppet har jag svårt att bli av med. Det håller sig envist fast vid mig, även om min hjärna försöker skjuta bort det. Att hoppet är det sista som dör är otroligt sant. Jag önskar bara att du kunde ta och döda det om det finns där helt i onödan.

Ibland kan det vara svårt att vara helt ärligt mot någon om man vet att ärligheten orsaker smärta och tårar. Dock brukar ärligheten spara tårar och smärta på lång sikt. För vem vill klamra sig fast vid något som inte längre finns?

Blev ett härligt bodypumppass idag! Nu har jag äntligen kommit i säng, hos mig ligger mina älsklingar. Godnatt från oss!



- Posted using BlogPress from my iPhone

If I could, I would...

"If I could write you a song to make you fall in love,
I would already have you up under my arm"

Mike Posner - Cooler than me

Tiden får utvisa...

...vad som är menat och inte.

Igår fick jag äntligen prata med dig, en hel timme. Vi hade antagligen kunnat prata ännu längre, men i dagsläget finns det inte så mycket mer att säga än vad som sades. Det är som det är, och på något sätt är det nog rätt. Synd bara att vi inte är på samma sida i boken, eller ens samma kapitel. Men kanske, bara kanske, så kommer vi dit.

Jag inser hur jäkla klok jag egentligen är när jag från första stund annat att vi just skulle hamna här. Men med facit i hand så hade jag nog inte agerat annorlunda ändå, vi har tidigare försökt, men inte klarat att hålla oss i från varann. Vi får väl se om det går bättre denna gång. Jag hoppas det, för du behöver tid, tid att tänka, tid att känna, tid att vara. Vara själv, vara dig och hitta dig själv igen. Jag förstår det och jag tycker det är sunt. Men gör ändå ont tyvärr.

En dag så kanske det känns rätt igen, eller snarare blir rätt, för det var det trots aldrig. Man kan inte påbörja något bra innan man avslutat det man redan håller på med. En sak i taget.

Nu blir det noll kontakt, vilket fortfarande känns lika jobbigt, men ändå lite lättare efter att få pratat med dig. Ja, jag förstår om jag verkar velig och otydlig. Men jag står mitt i en storm av dubbla känslor. Eller snarare, ett krig mellan förnuft och hjärta. Men mitt i allt detta så vill jag dig väl, jag vill att du ska må bra, vad det nu innebär. Minns den dagen då jag var så ledsen då en klient dött, och du sa till mig att jag har ett stort hjärta, det var fint sagt av dig. Och jag tror nog du har rätt.

Ser fram emot slutet av månaden då vi ska höras av igen. Tills dess behöver vi båda, både du och jag, tänka och känna efter.

Saknar dig än finaste

Lördagkväll

Så sitter man här i soffan, ensam. Tittar på melodifestivalen i brist på annat. Helt plötsligt minns jag inte vad jag gjort på lördagskvällarna senaste månaderna, tror jag umgåtts med dig de flesta av dem. Även om jag har underbara vänner som ställer upp så är en känsla av ensamhet tillbaka hos mig. De flesta av mina vänner har förhållande, seriösa sådana. De har någon att komma hem till, någon att krypa ner bredvid, någon att pussa på. Att jag saknar detta är jag helt ärligt med. Jag är klar med singellivet, och det har jag varit länge. Är glad att jag haft det, men är och har aldrig vart nån person som tyckt det är extremt kul att vara singel. Tror att jag dock lärt mig mycket av att vara "ensam", men nu räcker det. Gällande ensamhet, att stå på egna ben o.s.v behöver jag inte lära mig mer.

Idag är det en vecka sedan jag träffade dig senaste, vi har varit i från varann längre än så här förut, dels de gångerna vi brutit och dels då du var i Thailand i november. Men detta är första gången på två månader som vi inte umgås på en veckas tid. Vi har sovit ihop minst två nätter varje vecka senaste månaderna. Men nu sover jag ensam, eller ensam är jag ju aldrig när jag har världens finaste katter. Känns dock tomt i sängen utan dig, och det är kallt. Du som var mitt egna värmeelement. Men utan dig så går det inte längre att ha sovrumselementet avstängt, så nu är värmen på där igen. Finns så mycket jag saknar med dig, så otroligt många små saker.

Saknar dig finaste!

37

Idag är det 37 dagar tills jag & Therese åker till Thailand för tre underbara veckors semester!
Självklart längtar jag, men ärligt talat så tror jag ingen kan förstå hur jäkla mycket jag längtar och hur enormt mycket jag behöver den här resan just nu!

Satan vad ont det gör

Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller
och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte
och det finns inga kläder som tål det dåliga väder
du och jag haft så länge nu
och det känns som om jag har ett litet privat jävla moln över mig
som följer mig vart jag än går.
Och jag älskar dig men fan vad vi håller på

Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan
och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta
och du missar inte en chans att ta igen för allt
och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger

Vi smyger omkring på tå, livrädda för att störa
och vi har tappat våra ord och när
vi väl hittar dom blir dom bara kantiga och fel
och all skit som kommer ur min mun jag menar det inte
men jag måste väl ändå mena nåt?
Och är det nu vi ska bryta upp, gå skilda vägar och sånt?
Jag vill inte, vill inte! För jag kommer sakna dig så

Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan
och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta
och du missar inte en chans att ta igen för allt
och dom som säger att tiden läker alla sår

Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan
och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta
och du missar inte en chans att ta igen för allt
och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger"

Satan vad ont det gör av Lasse Lindh

Att vara stark...

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit...

Marie Fredriksson Anthony, 1986

Tack för att du finns

Det finns en person, en vän, som jag är så otroligt tacksam för. Vi har känt varann i 22 år. Vi blev väldigt bra vänner i högstadiet men av olika anledningar så tappade vi kontakten i en del år. Men år 2007 hittade vi tillbaka till varann, minns faktiskt inte ens hur. Sedan dess är du min vän, min absolut bästa vän. Vår vänskap har prövats ordentligt, men den kärlek som är riktigt stark, inte bara klarar av svåra prövningar, utan stärks av dem. Du är den jag verkligen kan berätta precis allt för; alla mina tankar, mina känslor och mina handlingar. Du är alltid ett bra stöd, du lyssnar, tar in, kan sätta dig in i min situation och dömer aldrig. Du låter mig känna som jag gör, och när det inte finns några ord att trösta med, inga svar att ge, så finns du bara där. Och det är en stor trygghet.

Du vet vem du är, och jag älskar dig!

Fel kan vara rätt och rätt kan vara fel

Även om något börjar på fel plats, på fel sätt och vid fel tillfälle, så behöver ju inte det betyda att det inte var rätt. Ta vara på det bra på rätt plats, på rätt sätt vid rätt tillfälle istället.

De chanser och möjligheter man ges måste man ta vara på, och ibland måste man helt enkelt kämpa. Det är inte alltid lätt, ibland är det så in i helvete svårt - men vissa saker är värda att slåss för!

Jag är beredd att kämpa för dig - är du beredd att kämpa för mig?

Träning ger livslust

Igår var en tung dag, en riktigt överjävlig dag...
Jag grät när jag åkte till jobbet, jag grät när jag kom till jobbet...sen var det begravning och då grät jag änne mer...

Totalt energilös och kände ingen mening med något. Åkte hem efter jobbet men bestämde mig för att åka med Therese och träna, antingen hennes body pumppass eller egen träning. Väl hemma var jag dödstrött och frusen så gick och la mig och vilade, somnade så skönt och det kändes omöjligt att ta sig upp och åka iväg och träna när Therese skulle hämta mig kl.19.20. Men jag gjorde det, jag gick på pumpen. Det var det bästa beslut jag tagit på länge! Var mitt bästa pumppass på evigheter. På något sätt fick jag plötsligt massor med energi och ökade vikterna på flera övningar, snart är jag upp i det vikterna jag haft som mest (vilket var innan senaste operationen dec-09). Så nu känns det som om jag har hittat tillbaka till lusten att träna pump.

Den timmen passet varade så kändes livet lite lättare, det kändes som om det kanske går att ta sig igenom detta i alla fall...

Idag kämpar jag med att inte höra av mig till dig. Vi har gått perioder tidigare utan kontakt då vi bröt i perioder, men vi kunde inte hålla oss i från varann särskilt länge. Då var det dock mest på mitt initiativ vi bröt kontakten, nu är det ju helt och hållet ditt beslut. Får se hur detta går...

Ont

Ont, det gör ont, inte bara en stund på natten utan hela jävla dan!

Då var den här...

...dagen som allt känns helt outhärligt.

Har en stor klump av gråt i halsen, som jag gör mitt bästa att hålla emot. Känner klumpen rent fysiskt och det gör ont nere i strupen att hålla tillbaka den. Men vill inte gråta mer, orkar inte gråta mer. Vill inte vara ledsen, vill tro att allt löser sig.

Denna natten lyckades jag i alla fall sova. Kändes dock jäkligt konstigt att somna utan att skicka dig ett godnatt sms, en vana som har blivit otroligt stark. Varje minut är en ständig kamp att inte höra av mig. Har så svårt att förstå vart allt det fina tog vägen? I morse trodde jag för en sekund att allt var som vanligt, att allt var som det ska, men sen kom jag ihåg att så är det inte.

Hatar att du har en sådan makt över mig, en makt att göra mig lycklig eller som nu, väldigt ledsen. Just nu känns allt åt helvete, hela livet. Ingenting spelar någon roll. Har inte lust med något och bryr mig inte om någon, förutom dig.

Märker att jag är extremt känsligt, jag tolkar allt som kan tolkas, negativt. Jag blir ledsen och arg för minsta lilla.

Jag mår illa av att höra folk skratta och skulle bara vilja skrika åt dem att hålla käften, att de kan dra åt helvete! Vad fan finns det att skratta åt?

Till råga på allt ska jag på en begravning idag, fan kommer ju gråta halvt ihjäl mig. Hur ska jag kunna hålla tillbaka tårarna när jag kommer vara i en kyrka full av ledsna människor. Samt då detta, precis som allt annat påminner om dig då det var du som tröstade mig när jag fick veta att hon dött.

Hur fan kan något så fint bara försvinna?

Bild från Google

Bild från Google

Det kändes så rätt, men var tydligen fel...

Känns som om jag aldrig får vara riktig lycklig, det är tydligen aldrig min tur - på riktigt! Vet inte om jag kommer orka att än en gång släppa ner garden, låta någon komma nära och riskera att bli sårad,igen Det gör för ont, och jag är för skadad.

Jag förstår inte vad som hände, att saker kunde förändras så otroligt fort. Trodde ju du kände lika starkt som jag gjorde.

Inatt sov jag max 2 timmar, alla minnen gick igenom min hjärna - 6 månaders minnen, mestadels underbara minnen. Önskar att jag bara kunde glömma dem, och inte hjälper det att varenda kvadratmeter av mitt hem är en ständig påminnelse av dig.

Efter 6 månaders slit och uppochnedgång såg det äntligen ut som vi skulle få lite medvind på riktigt, så blir det så här. Kanske vore det annorlunda om fredagen aldrig hänt, eller så hade det bara skjutit detta på framtiden. Även om jag förstår att du mår dåligt över att verkligheten kommit ikapp dig, så har jag svårt att förstå att allt vi haft bara försvann. Var allt bara en lögn, ett skådespel, en önskedröm?

Kanske skulle ta och söka den där utbildningen i Stockholm i alla fall... Ta mina katter och flytta härifrån. En nystart. Livet kan ju inte bli sämre där än vad det blir här...

Saknar dig oerhört och det gör fruktansvärt ont...

FAN FAN FAN!

På ont och gott

Att vara kär är på ont och gott och återigen jag påminns jag om hur ont det kan göra...

Ovissheten är det värsta

Mår så jäkla bra

Känner mig glad och lycklig - och exakt vad det beror på vet jag inte men tror det kan handla om lite olika saker;

• Träning - jag har äntligen kommit igång ordentligt igen och det går att jag mår bra & blir pigg.
  
• Kärlek - jag är fortfarande kär, även om kärlek i regel (och inte nu heller) är helt okomplicerat. Men det som är något att ha är värt att kämpa för!
  
• Vänner - jag har hälriga vänner, underbara vänner som jag blir så glad av att jag kan prata med allt om och som jag vet finns där, alltid.
  
• Thailand - om mindre än 8 veckor åker jag och jag längtar mer än vad ord kan beskriva, det ska bli helt galet underbart att vara ledig och då dessutom i detta underbara land!
  
• Vardagen - jag försöker se till att varje dag, eller nästan i alla fall, ha något att se fram emot. Kan vara saker som ett härligt träningspass efter jobbet, filmkväll med någon man tycker om eller en stund med en fin vän. Krävs inte mycket, men något att längta till när man är på jobbet.

Försök se det positiva i livet, det kommer alltid motgångar och sorger och visst får man vara ledsen. Men fastna inte där utan välj glädjen! Man kan alltid önska att livet var annorlunda på något sätt - men gör det bästa av det DU har!

"De lyckligaste människorna är inte de som har det bäst, utan de som på bästa sätt använder det som de har"

Ett citat...

...som jag har lärt mig av en klok kvinna som tyvärr att gått bort, men förhoppningsvis har hon nu äntligen fått frid.

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet"

Självklart är det inte kvinnan i fråga som har skrivit citatet, men hade inte hört det innan.
Enligt google är det en man vid namn Stig Johansson som är en svensk aforistiker som skrivit citatet.

Bättre

Förkylningen börjar ge med sig, hostar lite och är lite snörvlig emellanåt men är inte lika seg i kroppen. Förra veckan fick jag ihop fem träningsdagar vilket kändes helt underbart, gud vad mycket bättre jag mår på alla sätt å vis när jag får träna!
Denna vecka har jag tränat två gånger hittills och ev blir det träningsfritt idag. Men sen blir det nog träning alla dagar denna veckan förutom fredag då jag ska på aw med några kollegor efter jobbet - ska bli himla trevligt.

Om 9 veckor är jag i Thailand och jag längtar något enormt! Behöver komma bort från kylan, mörkret och mitt hamsterhjul till arbete!!! Sen så ska det bli riktigt kul med tre härliga veckor med världens bästa vän Therese! Lite ledsamt dock att lämna "M" i tre veckor, men han ska iof till Frankrike under tiden jag är borta och kommer ju bli helt underbart att ses igen när man komemr hem - ja under förutsättning att vi fortfarande träffas då, är det något jag inte gör så är det att ta något för givet, den läxan har man lärt sig för länge sedan!

7 januari 2011

Nu har jag varit förkyld i två månader tror jag, börjar bli aningens tröttsamt. Är seg i kropp & knopp och kan inte alls träna så som jag vill...

Är ca 10 veckor kvar tills jag åker till Thailand och kroppen behöver all träningen den kan få innan dess om jag ska få plats i bikinin! Så nu så har jag tagit tag i detta igen, får väl ta det lite lugnt utifrån att jag inte är helt kry, men träna SKA jag!!

Längar galet mycket till Thailand, vill bort från denna jäkla kyla nu!

Jag och Therese kommer att ha det så grymt underbart, det vet jag!