Lördagkväll

Så sitter man här i soffan, ensam. Tittar på melodifestivalen i brist på annat. Helt plötsligt minns jag inte vad jag gjort på lördagskvällarna senaste månaderna, tror jag umgåtts med dig de flesta av dem. Även om jag har underbara vänner som ställer upp så är en känsla av ensamhet tillbaka hos mig. De flesta av mina vänner har förhållande, seriösa sådana. De har någon att komma hem till, någon att krypa ner bredvid, någon att pussa på. Att jag saknar detta är jag helt ärligt med. Jag är klar med singellivet, och det har jag varit länge. Är glad att jag haft det, men är och har aldrig vart nån person som tyckt det är extremt kul att vara singel. Tror att jag dock lärt mig mycket av att vara "ensam", men nu räcker det. Gällande ensamhet, att stå på egna ben o.s.v behöver jag inte lära mig mer.

Idag är det en vecka sedan jag träffade dig senaste, vi har varit i från varann längre än så här förut, dels de gångerna vi brutit och dels då du var i Thailand i november. Men detta är första gången på två månader som vi inte umgås på en veckas tid. Vi har sovit ihop minst två nätter varje vecka senaste månaderna. Men nu sover jag ensam, eller ensam är jag ju aldrig när jag har världens finaste katter. Känns dock tomt i sängen utan dig, och det är kallt. Du som var mitt egna värmeelement. Men utan dig så går det inte längre att ha sovrumselementet avstängt, så nu är värmen på där igen. Finns så mycket jag saknar med dig, så otroligt många små saker.

Saknar dig finaste!