Torsdag 28 Maj 2009

Igår var jag på Liseberg med mina bröder, deras respektive och mina brorsbarn. Var en helt underbar dag!!! Åkte två attraktioner; Balder och Kanonen. Inser att sånt inte är så mycket min grej längre, får värsta dödsskräcken och hinner tänka ut minst 50 sätt att dö. Lite konstigt kanske för är egentligen inte rädd för att dö, ska jag vara riktigt ärlig så funderade jag ju på att ta saken i egna händer senast jag låg inne. Men när man flyger fram i en väldig fart, i rakt ner i stupliknande backar runt i loopar och hursomhelst så kan jag inte låta bli att få lite panik! Tror mer det handlar om att jag är rädd om mitt liv (trots mina svarta tankar när jag låg inne). För så länge jag mår hyfsat bra så vill jag inte göra något för att riskera det. Är väl därför också jag tycker folk som röker är så sjukt idiotiska som frivilligt offrar sin hälsa och sina liv (de fattar inte hur jäkla lyckliga de ska vara som är friska, och så riskerar de detta!)

I vilket fall som helst var dagen underbar, åkte även några grejer med min treåriga brorson, min kärlek till honom går inte ens att beskriva med ord, han är den bästa medicin som finns!!! Magen var dessutom jättesnäll, var inte på toaletten en ändå gång under de fem timmarna.

Efter fem roliga timmar på Liseberg totaldäckade jag när jag kom hem, när jag vaknade efter två timmar var jag så slut att det nästan kändes som om jag var sjuk (ni känner igen den känslan va?). Detta fick mig att fundera över hur det ska gå att börja arbeta heltid på måndag, men men, vi får se...

Idag har jag inga särskilda planer, ska med en kompis på lägenhetsvisning. Förutom det så ska jag ägna dagen åt att städa och äta. Idag ska näringsdryckerna komma också, tänke även prova att laga ett recept jag aldrig testat förut, hoppas det blir gott!

Fick papper från Försäkringskassan idag, skulle återigen fylla i att jag var sjukskriven (efter att arbetat två dagar) och motivera varför jag inte kan arbeta. Hoppas verkligen att de godtar det igen och inte börjar bråka med mig, men man vet ju aldrig för snart måste man ju ligga i koma för att vara godkänd som sjukskriven.

Vad gäller vikten så gick jag upp lite i förrgår och har nu stannat där, skönt i alla fall att jag inte gått ner mer. Så nu ligger vikten på 53,5 kg. Men upp ska den!!! På Liseberg igår hade jag ett par jeans jag hittade i garderoben och som jag inte kunnat har på massor med år (har ju varit ständigt kortisonsvullen och så är de köpta för typ 8 år sedan eller nåt sånt). För två veckor sedan när jag och Therese var på "Modell för en dag" fotograferingen passade de bra, nu var de alldeles för stora, gick och drog i dem hela dagen. Har dock ett par jeans (som jag också hittade lång in i garderoben) som är ännu en storlek mindre, får väl leva i dem den närmaste tiden då. Alla kläder är ju för stora och vill ju inte köpa nya eller för vikten ska ju upp.

Ja, ett inlägg med lite blandade saker och lite veligt upplägg. Men så är min hjärna nu, velig - välkommen till den!

Tisdag 26 Maj 2009

Jag försvann visst ett tag från bloggen, igen. Var väl nån dag som jag inte skrev något inlägg och sen så blev jag sjuk, igen... Ska försöka hålla redogörelsen så kort som möjligt, för inser att det var en del turer fram å tillbaks så skulle kunna skriva en roman om det.

Var söndagen 17:e som allt började (eller ja, kände mig lite konstig och väldigt matt redan på lördagen). På förmiddagen skulle jag och några kompisar iväg och äta bakispizza (vi var ute en liten sväng på en krog i vår "by" på lördagen) men jag mådde illa och fick ett plötsligt fruktansvärt magont. Det onda i magen släppte dog efter cirka 30 min och illamåendet lättade. Fick i mig ungefär halva pizzan (magsäcken är ju inte så stor nu för tiden). Några timmar senare var ju helt slut, kunde knappt hålla mig vaken för att se mitt älskade program "Gossip Girl" och så varjag illamående igen. Tänkte att det inte var något konstigt, även om jag inte hade druckit några mängder på lördagen så kan man ju vara lite illamående. Men vid halv nio på kvällen så rusade jag plötsligt på toa för att kräkas. Är väldigt ovanligt att jag kräks, och jag hade dessutom feber. När jag hade kräkts ännu en gång ringde jag den avdelningen jag som jag ligger på när jag varit operarad för att rådfråga. Sköterskan jag pratade med tyckte jag skulle åka in till akuten om jag kräktes igen eller om febern gick upp, kunde ju behöva få dropp.

När jag kräktes ytterligare en gång vid halv ett på natten insåg jag att det var lika bra att ge upp, och åka in. Packade min väska, vet ju att det är lika bra för när jag väl uppsöker akuten så blir jag i regel kvar där. För att göra en lång historia kort så blev jag i alla fall inlagd. De trodde först på ett stopp i tarmen, vilket jag betvivlade då jag inte hade ont alls, plus att jag även vara på toa "den vanliga vägen". Efter massa röntgenundersökningar kom de fram till att det inte var stopp, och de kom aldrig på vad som var fel heller. Magsjuka gissade någon läkare på men ingen i min närhet har det och ingen på sjukhuset fick det av mig, proverna var också bra. Jag slutade i alla fall att kräkas, men då rann det istället igenom mig åt andra hållet, var på toa minst en gång per timme/dygnet runt. Tog maxdosen med loperamid men inget hjälpte, illamåendet var dessutom också kvar. Fick en massa dropp för att inte bli helt uttorkad.

När jag var på akuten natten till måndagen sa dessutom en läkare att jag hade ett blåsljud på hjärtat, min kirurgläkare ordnade så de kollade upp detta så på fredagen (innan jag åkte hem) gjorde jag ett ultraljud, som tur var så var det inget fel på hjärtat, blåsljudet kan ju tydligen även bero på "icke-farliga" saker och ju smalare man är ju bättre hör man tydligen ljuden.

Blev något bättre framåt fredagen då jag äntligen fick tillåtelse att åka hem. Under tid hade jag gått ner en del i vikt och fick numret till dietisten för att få hjälp av honom. Ringde honom igår och han skriver ut näringsdrycker till mig och gav mig lite tips kring hur jag ska göra med maten och vad jag ska tänkta på.

Innan min stomioperation förra året var jag väldigt kortisonsvullen och vägde då ca 70 kg. Efter stomioperationen gick jag ner ca 10 kg till 60-61 kg. Efter IRA operationen åkte jag ju på en infektion och i samband med det så tappade jag matlusten och var ständigt illamående ett tag, gick då ner ytterligare några kilon till 56-57 kg. Denna vikt har minsakt nu till 52 kg som minst, men har idag gått upp ett kg till 53 kg. Jag är 172 cm lång.

Sedan i söndags har magen blivit mycket bättre, känns nu som om den är som innan jag blev dålig förra helgen. Nu måste jag samla krafter igen och gå upp några kilo, så ska jag nog kunna börja jobba igen (hann ju bara med 2 dagar) på måndag.

Tisdag 12 Maj 2009

Idag tycker jag att magen varit lite lugnare, än så länge i alla fall. Var uppe sent igår, fastnade framför datorn och tv:n så kom i säng först vid kl.02.30, gick upp vid kl.11.30. Suttit i soffan och slappat, sen gick jag ut och njöt av det underbara väder. Satte mig på en bänk här alldeles utanför och läste lite. Sen ringde Therese och frågade ifall jag hade lust och ta en glass. Gick och satte oss på uteserveringen ett café på huvudgatan, blev dock ingen glass, Therese tog ett glas cola och jag en ciabatta.

Har dock inte fått mycket vettig gjort idag, skulle verkligen behöva städa. Men men, det blir väl av förr eller senare...

Nu blir det nog lite tv, senare idag ska jag ev. iväg till gymmet och gå lite på bandet. En promenad ute vore underbart, men litar ju inte på magen...

Måndag 11 Maj 2009

Så, då är jag tillbaka efter ett långt uppehåll, eller vi får väl se om jag kommer börja blogga regelbundet igen eller ej. Uppehållet var inte planerat, det blev bara så. Har inte haft nån direkt lust helt enkelt.

Jag mår väl sådär, allt är ju relativt. Är dock en del toalettbesök, det märker man när man skriver ner dem (vilket jag slarvat med). På nätterna har jag varit uppe typ fyra till sex gånger å sen har det bara rullat på. Vissa timmar är lugnare och visa är värre. Kan ju gå flera timmar utan något toalettbesök, och sen plötsligt många på en gång. Sen så är det lite problem med att hålla sig också, har ju blivit en del gånger jag inte hunnit fram till toa i tid. Allt detta resulterar ju i att jag inte vågat mig ut så mycket, är ju inte så jag ger mig ut på en långpromenad, även om jag gärna gjort det. I övrigt mår jag bra, utan att jag självklart är lite trött på grund av störd nattsömn.

Är ju svårt att veta vad som är normalt? Hur lång tid tar det innan det blir bättre? Blir det bättre?

Ni andra som är IRA opererade, hur har ni haft det?

Är på vissa sätt självklart helt underbart att vara av med stomin, men jag har förlorat säkerheten jag känt Jag är ju nu hela tiden orolig för vart närmaste toa är, när jag ska behöva den och om jag kommer hinna dit. Alltså som det var innan ileostomioperationen,