Tisdag 26 Maj 2009

Jag försvann visst ett tag från bloggen, igen. Var väl nån dag som jag inte skrev något inlägg och sen så blev jag sjuk, igen... Ska försöka hålla redogörelsen så kort som möjligt, för inser att det var en del turer fram å tillbaks så skulle kunna skriva en roman om det.

Var söndagen 17:e som allt började (eller ja, kände mig lite konstig och väldigt matt redan på lördagen). På förmiddagen skulle jag och några kompisar iväg och äta bakispizza (vi var ute en liten sväng på en krog i vår "by" på lördagen) men jag mådde illa och fick ett plötsligt fruktansvärt magont. Det onda i magen släppte dog efter cirka 30 min och illamåendet lättade. Fick i mig ungefär halva pizzan (magsäcken är ju inte så stor nu för tiden). Några timmar senare var ju helt slut, kunde knappt hålla mig vaken för att se mitt älskade program "Gossip Girl" och så varjag illamående igen. Tänkte att det inte var något konstigt, även om jag inte hade druckit några mängder på lördagen så kan man ju vara lite illamående. Men vid halv nio på kvällen så rusade jag plötsligt på toa för att kräkas. Är väldigt ovanligt att jag kräks, och jag hade dessutom feber. När jag hade kräkts ännu en gång ringde jag den avdelningen jag som jag ligger på när jag varit operarad för att rådfråga. Sköterskan jag pratade med tyckte jag skulle åka in till akuten om jag kräktes igen eller om febern gick upp, kunde ju behöva få dropp.

När jag kräktes ytterligare en gång vid halv ett på natten insåg jag att det var lika bra att ge upp, och åka in. Packade min väska, vet ju att det är lika bra för när jag väl uppsöker akuten så blir jag i regel kvar där. För att göra en lång historia kort så blev jag i alla fall inlagd. De trodde först på ett stopp i tarmen, vilket jag betvivlade då jag inte hade ont alls, plus att jag även vara på toa "den vanliga vägen". Efter massa röntgenundersökningar kom de fram till att det inte var stopp, och de kom aldrig på vad som var fel heller. Magsjuka gissade någon läkare på men ingen i min närhet har det och ingen på sjukhuset fick det av mig, proverna var också bra. Jag slutade i alla fall att kräkas, men då rann det istället igenom mig åt andra hållet, var på toa minst en gång per timme/dygnet runt. Tog maxdosen med loperamid men inget hjälpte, illamåendet var dessutom också kvar. Fick en massa dropp för att inte bli helt uttorkad.

När jag var på akuten natten till måndagen sa dessutom en läkare att jag hade ett blåsljud på hjärtat, min kirurgläkare ordnade så de kollade upp detta så på fredagen (innan jag åkte hem) gjorde jag ett ultraljud, som tur var så var det inget fel på hjärtat, blåsljudet kan ju tydligen även bero på "icke-farliga" saker och ju smalare man är ju bättre hör man tydligen ljuden.

Blev något bättre framåt fredagen då jag äntligen fick tillåtelse att åka hem. Under tid hade jag gått ner en del i vikt och fick numret till dietisten för att få hjälp av honom. Ringde honom igår och han skriver ut näringsdrycker till mig och gav mig lite tips kring hur jag ska göra med maten och vad jag ska tänkta på.

Innan min stomioperation förra året var jag väldigt kortisonsvullen och vägde då ca 70 kg. Efter stomioperationen gick jag ner ca 10 kg till 60-61 kg. Efter IRA operationen åkte jag ju på en infektion och i samband med det så tappade jag matlusten och var ständigt illamående ett tag, gick då ner ytterligare några kilon till 56-57 kg. Denna vikt har minsakt nu till 52 kg som minst, men har idag gått upp ett kg till 53 kg. Jag är 172 cm lång.

Sedan i söndags har magen blivit mycket bättre, känns nu som om den är som innan jag blev dålig förra helgen. Nu måste jag samla krafter igen och gå upp några kilo, så ska jag nog kunna börja jobba igen (hann ju bara med 2 dagar) på måndag.