måndag 2 februari 2009

Jag laddar!

Jäklar vad jag laddar inför läkarbesöket i morgon! Nu ska det hända något, annars ska de få se på en arg tjej! Jag är sjuk, men inte tillräckligt sjuk för att inte ställa till ett helvetes liv.

Idag har inte alls varit bra, har känt mig sämre än på flera dagar, känslan av febern har verkligen varit påtaglig och helvete min rygg vad ont. Satt och pratade med någon i telefon (någon som jag inte kunnat träffa på länge för att jag är sjuk, surt!), satt helt still och plötsligt känns det som om det krampar till i ryggen och jag skriker rakt ut. Vad sjutton är fel, någon som vill ta reda på det? Inte? Nähä...

En helt annan sak som hände idag, min ena katt Stig är väldigt kelig och sällskaplig emellanåt Tidvis vill han vara med precis överallt, och då duger inget annat än att sitta å hänga över min axel eller nacke, och visst blir man lite riven ibland men man får ta det onda med det goda. Stod i alla fall framför spegeln tidigare idag och sminkade mig lite då jag hade tänkt gå ut i solen en stund (vilket jag aldrig gjorde). Stig skriker och skriker men jag ignorerar honom. Då kommer han och sätter sig bakom mig och tar ett stort hopp rakt upp på ryggen och kravlar sig upp till axeln, aj då! så kan det gå om man har en katt/hund/apa.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, vilken goding stig verkar vara! Han kanske är något för Elsa. Fast hon kan vara en riktigt surkärring när det gäller det motsatta könet, även män då alltså. Morrar och fräser så de inte kan komma nära. Tja, en bestämd donna skulle man kunna säga. Undrar var hon fått det ifrån..hmm.

Ja det är bra, på dem idag bara. Det måste ju va nått fel med tanke på febern. Den kan man inte bara gå med sådär..

Ja, nu är första dosen metotrexat svald. med ett visst motstånd. Ja tydligen är väl tanken att jag ska leva på kortison resten av livet, jag vet inte annars vad de tänkt sig. för detta känns som en jäätttelångsiktig lösning. Du ska se att jag hamnar i samma jävla karusell om några månader och det är jag livrädd för! Då får det vara slut på lidandet, då fixar jag det rätt bra själv! Lite skämt, men mycket allvar i grunden ändå..d et är sjukt vad sjukvården kan förstöra människor.

Den enda "biverkningen" som jag fick höra igår var att jag absolut inte får bli med barn. När min läkare sa det la jag upp ett gapflabb och sa att det är ingen chans att jag ens kommer i närheten så som det är nu.. vet inte om han fattade piken...:P
Jag har ju ätit azatioprin i ett antal år nu och gått på reelbunda provtagningar och kollat levern och blodbilden för det. Antar att det är detsamma för metotrexat? Eller det är provtagningar som ska göras oftare? Går nu var 6-8 vecka.

I natt har jag fått sova hemma och gud så ljuvligt det var. Inget spring fram och tillbaka i rummet och inget plastlakan på madrassen som ger mig sjuhelvetes svettningar..underbart! Ska knalla iväg till institutionen nu..:P så ska de koppla fast mig med fästemannen (droppställningen) så de vet var de har mig och kan placera mig på något untantag där de har som minst besvär av mig...ungefär..

Lycka till på sjukhuset idag!!
Ha det bra! Många kramar

Nillano sa...

du har blivit utmanad igen :D hoppas du nappar?! Kram
http://livetskalevasnu.blogspot.com/2009/02/bild-utmaning.html

Hellie sa...

Elsa: Jag Stig är väldigt speciell, men hans adoptivbror Sixten är också ett riktigt charmtroll. Finns bilder nånstans på bloggen.

Nilla: Antar inte utmaningen då jag bloggar anonymt, de flesta bilderna som finns är ju på mig eller mina vänner, så funkar ju inte.

Kram på er