De dyrbaraste smycken vi har

Nedan följer några valda delar ur texten: Mannen i den vita hatten (16 år senare) av KENT
Detta är en av alla underbara låtar de gjort.

När jag läste igenom början av låten så kom jag att tänka på "Elsa", de två första styckena är därför riktade till henne, och tiden som snart är bakom henne.

Tycker dock att texten säger något till oss alla, särskilt mycket gillar jag raden "jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö". Tycker Jocke Berg är en genialisk textförfattare.

Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser

Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö