Vårdcentralen - sjukhuset - vårdcentralen - sjukhuset
Blev en lång dag i vårdens korridorer, men äntligen har det hänt något.
Var på vårdcentralen kl.08, denna gången tog de ett riktigt blodprov och inte bara en stick i fingret. Läkaren lyssnade på mina lungor och kom nu fram till att den vänstra lungan lätt lite "dovare". Jag remitterades till sjukhuset för en lungröntgen, som tur är ligger sjukhuset och vårdcentralen inte allt för långt i från varandra. Tog mig dit och röntgades i alla möjliga positioner. Sedan tillbaka till vårdcentralen igen för att få reda på att jag skulle upp till sjukhuset igen, medicinakuten. Upp till sjukset än en gång, akuten denna gång. Jag lämnade över min remiss och togs om hand ganska snabbt. Fick information av sköterskan att det var något på min lungröntgen, de tog mer blodprover, gjorde blododlingar, tog tempen (för typ 3e gången den dagen), blodtryck, puls o.s.v. För att vara på den säkra sidan satte hon en droppnål med en gång, så hon skulle slippa sticka mig igen ifall jag skulle behöva få något intravenöst.
Sedan följde cirka 4 timmars vänta, låg och läste och somnade lite. Sedan kommer äntligen läkaren, hon berättar att mitt crp är högt (oj då, det var nytt?) och att man på röntgen ser att jag har vätska i lungsäcken och nån form av lunginflammation. Innan hon vågade släppa hem mig så ville hon dock rådgöra med överläkaren och infektionskonsult på Sahlgrenska sjukhuset. Ett tag senare kommer en ny sköterska in för att tömma mig på mer blod, de ska tydligen ta ännu en blododling (är för att matcha med rätt antibiotika tror jag) och nu i andra armen för man får tydligen inte ta den genom samma nål som förra gången. Kort därefter kommer läkaren in och säger att jag får åka HEM!!! Jag blir så glad! Min rädsla nu för tiden är ju att när jag söker mig till sjukhuset så blir jag kvar där, brukar ju tyvärr bli så. Och de hade ju varnat mig för att jag kunde bli inneliggande några dagar för intravenös antibiotika.
Jag fick i alla fall någon ny sorts antibiotika, istället för den jag redan ätit i en vecka. Jag glömde dock få med mig något läkarintyg från vårdcentralen. Har ju varit borta i över en vecka från jobbet och då är det ett krav. Så får ringa dem i morgon, igen!
När jag väl kom hem så hade min underbara mamma tagit hand om den hemska disk jag hade, vilket var något av det bästa hon kunde göra för jag hade sådan ångest över den. Sen så gick mamsen med mig och åt pizza, första "riktiga" maten för mig på nästan en vecka!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så bra att de fick tummarna loss och verkligen tog tag i detta. Dock tråkigt att det var lunginflammation och vätska i lungsäcken, men bra att få veta VAD det är. Hoppas nu antibiotikan biter på riktigt ordentligt så du kan bli av med hela denna skiten och börja jobba igen!!
Jag har inte frågat om metotrexat i tabletform vs sprutform. Men såg att det fanns som spruta också då jag gick in och lusläste fass. Min läkare och jag har rätt så bra diskussioner när det gäller läkemedlen i och med att han vet att jag läser till apoekare, så han brukar oftast berätta det "viktigaste" och sedan vet han att jag själv lusläser fass och ifrågasätter ;9 Därav har han tjatat ett anatl gånger om att jag ska läsa mer om Remeron, det antidepressiva. Vilket jag nu gjort och livit ännn mer anti. Nu börjar sköterskorna bli nervösa och lägga till att ja det där vet du nog mer om än oss...S: Det står i min journal att jag läser till apotekare vilket skrämmer dem...haha. men visst är det ingen ursäkt. Informerad har man ju rätt att bli oavsett yrke.
Jag fick känslan av att min doktor är mer och mer på min linje nu när jag berättat hur pass illa jag tycker detta är, att jag faktiskt lider. men nu ororar jag mig bara för att detta inte ska gå hem hos kirurgerna. för de är fan inte kloka. Skulle min läkare själv göra detta hade det varit gjort i en handvändning. men kirurgerna känns som en fet jävla käftsmäll, en hård vägg som vägrar se till patienten. De ser ett stycke kött känns det som. Men visst borde väl mina argument väga rätt tungt? SNälla säg ja!! :S Men sen kan jag förstå att där är ett visst motstånd att operera ett som dom anser relativt friskt organ. men frisk kan det fan inte vara då det beter sig som det gör? Ibland undrar jag om det är inbillningssjuka jag har. men varje gång jag blöder från tarmen kommer uppvaknandet. jag kan inte inbill mig att jag blöder...eller? Du förstår, man börjar ju tvivla på sin egen förmåga att tänka klart....
Nu blev det ett sjukt långt inlägg misstänker jag...;)
Vila nu upp dig ordentligt och se till att bli frisk, snart!!!
Många bamsekramar!!
Ja, det är just det helhetsperspektivet som jag tycker de missar i mitt fall. in medicndoktor ser det, men absolut inte de trångsynta kirurgerna. De ser inte patienten. De ser ett tarmpaket!
Jag föstår inte hur man kan säga att jag är för frisk för en operation då jag har provat allt. Bara för att förtydliga allt kan jag rabbla upp en hel del: remicade, humira(dubbeldos),azatiopring (hög dos för min vikt), asacol, salazopyrin, budenofalk, entocort, prednisolon suppar, pred-klysma...ska ajg fortsätta? nä tror inte jag behöver övertyga dig egentligen.. för jag vet vad du tycker och det stärker mig i mina argument. Ge mig för fasen en stomi med vilande tjocktarm så jag kan få känna på ur det är att leva.
Jag har också funderat i banorna när det gäller att sluta medicinera just för att provocera fram en akut operation. För hur högt jag än tycks skrika så är det ingen som hör mig.
Alla mina blodvärden är bra, förutom de äggvite(?) tror jag det var, men det hade med min näringsstatus tydligen att göra. Ingen nämnvärd feber, inga varhärdar i buken (förutom en liten förträngning i övergången med sammanväxtningar och ett tarmpaket som ligger försjunket lite för långt ner i lilla bäckenet, men tydligen inte illa nog.)Alla labbresultat ser bra ut. man kan dock se sjukdom i tjocktarmen, men inget akut.
Ja, man kan vända och vrida på det och enda lösningen jag hittar är en operation. Såhär kan man ju inte ha det. Det förstår väl vem som helst. Förutom kirurgen. Men denne har väl heller ingen familj att kunna relatera till. Ja man kan inte låta bli att bli lite bitter.
Ja nu får vi hålla tummarna för attd et blir bra med denna antibiotikan. För det vore väl sjutton också om du ska behöva bli inlagd igen. Du har väl haft nog med sådant nu på ett bra tag. Det är som jag brukar säga. Dessa två åren har jag skitit för hela min livstid, jag har fyllt min kvot, ge mig en stomi ;)
I och för sig så kanske du kan få be om att få komma hit om du ska bli inlagd, här sköter du dig själv och så kan du få sängen bredvid mig så kan vi snacka skit dagarna i ända...hehe. Eller hade det kanske varit bättre om jag kommit upp till dig, då hade jag kanske kunnat se en framtid snart?!
Nähe, då var det dags att besöka det lilla rummet igen. Huh vad man blir kissnödig av detta droppet. Är det inte det ena behovet så nog sjutton är det det andra. kan de inte samköra det?
vad sysselsätter du dig med nu när du är hemma? Gosar med katterna?
Krya på dig! kramar
Skicka en kommentar