Så, snart ännu en ny vecka! Det är då attans vad fort helgerna går, helt sanslöst!
Idag har jag inte gjort något vettigt alls, inte bra. Lite dåligt samvete över att jag i princip bara legat på soffan och slappat hela dagen. Hade behövt städa, och en promenad hade verkligen inte skadat! Illa illa av mig.
Nu börjar det i alla fall snart närma sig läggdags. Ny dag och nya möjligheter i morgon, få se vad den dagen har att erbjuda.
Har i dagsläget inga som helst planer för denna vecka, förutom fredag till söndag då jag ska åka bort med några kompisar. Måste försöka komma igång med träningen, så irriterad på mig själv över att jag inte gjort det än. Men ska ta hjälp av min kära vän Tess, hon får se till att dra med mig till gymmet!
På tal om vänner och vänskap så är jag så glad för att jag och Tess hittat tillbaka till varandra efter många år utan någon direkt kontakt. Hon är verkligen en helt underbar vän som man kan berätta allt för henne. Låter kanske som en självklarhet, men det är det inte. Kan uppleva att vissa är dömande när man berättar saker, eller tvunget nog måste berätta att det tycker annorlunda/skulle gjort annorlunda. Dessutom så känner jag att vi befinner oss i samma stadie i livet. Har nån mer vän som jag kan berätta allt för, men har inte riktigt samma regelbundna kontakt där. Ens vänner gör verkligen att man orkar med vardagens alla tråkigheter som dyker upp regelbundet. Hur skulle man stå ut utan vänskap?
"Keep smiling, keep shining, knowing you can always count on me, for sure - that's what friends are for. For good times and bad times, I'll be on your side forever more - that's what friends are for"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag saknar att ha någon vän som är i samma stadie i livet som jag. Umgås ju jättegärna med de vänner jag har men de har ju sina parters och sina liv... Blir inte detsamma som om man skulle ha en singelpingla att umgås med när man ville.
Ja, det är verkligen guld värt! En annan av mina bästa vänner, som jag kan prata med allt om, har barn och hus, så är ju inte ritkigt samma sak.
Men du har ju alltid oss här i Gbg - bara att hälsa på!
Nu när tiden går blir det svårare med vänner i samma sitvation?! Iaf för mig som bor ja kan man kalla det landet jo kan man nog. Dom flesta har barn (två-tre) och hus. Men jag umgås med dom fullt ut. Men finns ju inte lika mycket tid, så blir ensamt ibland. Nu har min vän som jag var på samma nivå som kille och dom ska flytta ihop, så glad för deras skull!
Kanske så att jag kommer våga själv med, för är väl lite så att jag inte vågar fullt ut. Men nu mår jag ju lite bättre fast ja ändå inte. Konstigt det där men ja du vet. Innan vart jag mer hinrad för min smärta av att göra som jag kände och öppna mig för andra.
Så är det ju som man säger: Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan.
Blir kanske lättare med det när själva smärtan är borta?!
Uj vad jag babbalar på... lungt på jobbet just nu.
Hoppas du får en bra dag!
Kramar!!
Skicka en kommentar