Kom precis på att min blogg fyller 2 veckor idag...hurra hurra! Känns faktiskt ganska självklart redan, har blivit en del av vardagen och är nu van att skriva om mitt liv och mina tänkar här.
Men, vad säger NI? Ska jag fortsätta blogga?
Var ju aldrig någon självklarhet för mig att det skulle bli långvarigt och är ännu inte säker på om jag verkligen ska fortsätta med detta. Och om jag i så fall ska fortsätta vara såhärpass anonym eller om jag faktiskt även ska ju ut med t.ex. bild. Är dessutom inga av mina vänner här på hemmaplan som vet om att bloggen finns, förutom Tess.
Svåra val, svåra beslut...
"Take me to the magic of the moment on a glory night, where the children of tomorrow dream away, in the wind of change"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag tycker du ska fortsätta givetvis! Men det ska inte vara ett tvång utan av egen fri vilja ;) Men jag tror att du kan hjälpa många med din blogg, jag blev ställd då jag fick "förslaget" av min läkare och letade genast på nätet efter bloggar om just detta.
Sedan är det roligt att det inte bara handlar om magproblem utan även om din vardag.
Jag tycker såklart att du ska fortsätta :)
Angående anonymiteten så finns det för och nackdelar. Jag tror helt klart att för läsaren blir det roligare att få en bild av vem du är, kanske få se bilder från din vardag (och fest :)) och att det på en blogg som redan är såhär personlig som din är så ger det ännu mer att den som skriver inte utelämnar vissa delar av sitt liv för att behålla anonymiteten.
Jag tror att min blogg hade blivit lidande av att jag försökte vara anonym om jag hade gjort det valet.
MEN
Ett stort men här ovan, titta på det noga...
Jag har aldrig tidigare önskat att min blogg var anonym, eller att jag var det men nu när jag har haft den i några år så önskar jag det ofta... Det börjar dyka upp läsare till min blogg som jag inte nödvändigtvis vill dela med mig till. Det visste jag ju från början att vem som helst skulle kunna läsa men jag trodde faktiskt inte att vissa av de personen som det har visat sig hittat min blogg skulle göra det.
Så det är ju nåt man får räkna med. Vem som helst kan hitta din blogg (klienter till exempel) och alla kan läsa den. Är den tanken ok så tycker jag du ska köra på utan att vara anonym. Eller det är jag personligen som skulle vilja så, du måste såklart göra vad du tror passar bäst för dig :)
Lycka till med besluten (och jag ber så hemskt mkt om ursäkt för den lååååånga kommentaren)! :)
Ah, ja just det. Klienter kan ju hitta hit. det är jag ju dock inte så sugen på. Hmmm...som sagt, svårt beslut. Jag får ju ut lika mycket av bloggen oavsett om jag är anonym eller ej, men som läsare är det väl kanske mer intressant om jag inte är anonym.
Får fundera på saken.
Ja fundera du :) Jag vet inte hur jag hade valt om jag fortfarande jobbade inom psykiatrin. Jobbade som menatlskötare på en låst psykosenhet.
Som sagt, jag vet inte hur jag hade valt... :)
Gumman vist ska du fortsätta blogga!
Kommer sakna dig grymt annars ju!
Detta med anonymt eller inte. Jag läste Maddes kommentar, och som i mycket Madde säger (ler) Så kan jag bara instämma. Finns ju MEN med det. Jag tänkte mig nog inte för innan jag gick ut med mig själv. Jag gjorde det på en gång. Finns ju folk man inte vill ska ha inblick i ens liv. Men men smällar man får ta. Skvaller/information gå ju fort. Facebook är ju också ett ställe där alla i vänner boken kan se vad man skriver till andra. Men än en gång, det som nämnts tidigare. Klienter... är väl just den frågan då.
Tänk över det noga.
Du behöver ju inte bestämma nu. Utan köra på anonymt, och kommer det en dag där du vill gå ut med bild och så så kör... men tills dess gör som du gör nu.
Men forstätt, du är en del av min värld nu ju ;D
Många goa kramar till dig!
Skicka en kommentar