Är en stolt nybliven faster som börjar sin dag, även om jag inte sett det lilla underverket i verkligheten än.
Men börjar dock tro att mitt liv är något sorts skämt, att det är någon som driver med mig. Ja, ni som följt bloggen har väl inte missat att jag har Ulcerös Colit och är ileostomioperarad, det är grunden i det hela det jag lever med dagligen. Men nu har de senaste månaderna varit helt galna. Jag fick halsfluss i november, och sen en gång till i december, i januari åkte jag på en rejäl förkylning samtidigt som jag låg inlagd på sjukhus en natt pga stopp i tarmen. Var väl kanske denna förkylning som i förlängningen ledde till lunginflammation, som jag gick med i nästan fyra veckor innan vårdcentralen behagade att undersöka mig ordentligt.
Lunginflammation konstaterades i alla fall till slut samt vätska i lungsäcken, den var dessutom tydligen av en lite mer komplicerad art. Två ordentliga antibiotika kurer senare (samt den verkningslösa som vårdcentralen skrev ut utan att ha en aning vad som var fel och de två tidigare i samband med halsflusserna) så är jag fortfarande inte friskförklarad, gjorde en CT röntgen i måndags men har inte fått svaret från denna än. I min värld är detta mer än tillräckligt på några månader, känns som jag fått min beskärda del. Men tji så fel man kan ha.
När jag var hos optikern igår för att ordna nya linser så gjordes en synundersökning där min optikern konstaterade att jag ett förkylningsvirus satt sig på ögonen och hornhinna. Jag har nu därför linsförbud, och jag som hatar glasögon. Snälla, säg att ni skämtar med mig! Detta kan ju inte vara sant!? När sjutton är det nog? När är det min tur att ha tur i livet, men nånting i alla fall. Känner mig extremt motarbetat. Och ja, jag vet, massa människor inkl. barnen i Afrika har det säkerligen det mycket värre än mig men det skiter jag fullständigt i just nu. För nu är jag trött på alla motgångar.
Vill dock tillägga att jag inte låter mig nedslås av detta! För snart MÅSTE det vara MIN tur, allt annat är totalt orealistiskt och orättvist. Men å andra sidan... vem har sagt att livet är rättvist?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej tjejjen!
Jag kan inte göra annat än att lida med dej. Jag har också oflyt hela tiden.. Och jag vet precis hur det är.. För två år sen fick jag också förkylningsvirus på hornhinnorna och fick därmed linsförbud. Och det var då det värsta som drabbat mej ansåg jag. För glasögon var det absolut värsta jag visste. ¨Många i min omgivning visste inte om att jag hade glasögon överhuvudtaget eftersom att jag alltid bar linser som inte syns liksom. Och ojojoj vad jobbigt det var. Det tog sex månader innan jag fick använda linser igen och det var en befrielse kan jag lova:D Det bästa med det hela var ändå att jag vande mej lite vid att ha brillor, så nu är det inte lika fruktansvärt längre fastän jag i princip alltid använder linser ändå..;) Ja, det blev ett ganska långt inlägg om detta men det jag vill ha sagt är att jag vet hur hemskt det är och att jag tänker på dej! Och att det kommer bli jättebra ändå!:) Ha det bra! Kramar
Gumman, du har havt många svängar denna vintern. Håll ut det blir din tur snart!
Många kramar till dig!
Känns igen helt och hållet. När är det vår tur att slippa alla konstigheter?
Jag fick förra våren en virusinfektion i ögat där hela ögonvitan liksom svullnade upp så jag kunde inte stänga ögat ordentligt. Det avr riktigt läbbigt. Jag har sedan tidigare också haft problem med mina linser, blivit riktigt irriterad i ögonen. Men nu är jag på det igen och provar efter ett års uppehåll. Men nu kör jag på endags linser så jag vilar ögonen mellan varven. Men visst är det frustrerande när man är van vid att alltid ha linser.
Du ska se att du snart slipper alla dessa konstigheter. Det kan ju inte hålla på i all oändlighet!!
Hoppas du får en trevlig kväll med vännerna! Stor kram
Skicka en kommentar