Igår umgicks jag med Therese, skulle egentligen ha träffat någon, men som jag skrev igår så avslutades den "relationen" igår.Känns dock lite jobbigare än vad jag trott att det skulle göra, men men sånt är livet och jag är ju van att det inte går min väg.
Just nu har jag en överkelig Sixten i knät, tack å lov att jag har mina underbara katter!
Idag har jag tänkt träna, men måste försöka få i mig nån mat då, har en tendens att helt tappa matslusten när jag är ledsen, mår mest bara illa. Sen blir det i alla fall lägenhetsvisning, ska kolla på en bostadsrätt idag. Och ikväll ska jag ev. kolla på en handbollsmatch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja visst är våra små fyrbenta vänner helt undrbara?! Jag skulle inte stått upp i dag om det inte vore för Elsa. Hon är mitt allt! Skönt att ha fått vår fina relation tillbaka ;)
Det där med loopen fattade jag inte heller innan operationen. Jag fick baskemig inte i hop hur jag skulle kunna få två öppningar på stomin. Men efter att ha varit hos Eva, min stomiterapeut, och hon stuckit in fingrarna i hålen förstod jag fullt ut ;) Låter äckligt..hehe. mamma som var med första gången höll nästan på att trilla av stolen. Hon visste inte alls hur det låg till. Va utbrister hon, två hål?! Haha. det var rätt roligt.
Håller med dig om att den informationen man läser om loppileostomi inte är direkt lättförstådd. Dessutom tycker jag de illustrerade bilderna är svåra att se på.
Vad tråkigt att du och "någon" avslutat relationen. Det är först när man avslutar helt och hållet som man inser vad tomt det blir ändå.. Tur du har vännerna och kisarna.
Ha en skön söndag!! Stor kram!
Gumman, ger den en tröst kram. Klart det känns, det har ju pågått ett tag även fast du vet vad ni sagt. Det är alltid jobbigt när det blir förändringar. Hoppas du får i dig nått att äta och att lghvisningen är bra, vore kul för dig att få flytta.
Handbollsmatch låter skoj =) Trevlig söndag! Kramar
Skicka en kommentar