Me, myself and I

Ett inlägg tillägnat alla er därute som inte sätter er själva i främsta rum, tror nog en eller annan känner sig träffad!

Vad händer om ni säger NEJ! till det som efterfrågas/erbjuds/ska göras o.s.v - vad är det värsta som kan hända? Kommer personen bli sur/arg/besviken? Tuff shit, men det har den ingen rätt att bli, och blir den det ändå de så är de inga riktiga vänner och uppenbarligen inte värda din tid i vilket fall. Alla människor, friska som sjuka, behöver EGEN TID! Så är det bara. Man måste ta hand om sig själv för att orka ta hand om/hjälpa/finnas där för andra, annars är det bara en tidsfråga innan man har kört slut på sig själv, och vem sjutton har glädje av en då? Inte du själv och ingen annan heller för den delen.

SÄTT DIG SJÄLV I FRÄMSTA RUM! Du står dig själv närmast.

Jag är själv en person med en stark fasad, jag visar inte hur dåligt jag mår, hur sjuk jag är o.s.v Men jag har helt klart blivit bättre på det senaste året, jag har blivit bättre på att prioritera mig själv och insett att jag måste lyssna på min kropp och dess signaler. Vår kropp är många gånger klokare än vår hjärna, den visar oss vad vi ska göra och vilken väg vi ska gå. Om vi ska stanna hemma och slö framför tv:n eller gå på det/den/de där kalaset/släktmiddagen/fikan/promenaden/träningspasset/shoppingturen/arbetet/whatever

LYSSNA PÅ DIN KROPP OCH FÖLJ DESS SIGNALER!

Ett samvete ska man vara glad för att man har, men det finns ingen som helst anledning att ha dåligt samvete för att man tar hand om sig själv. Det har man all rätt i världen att göra, för det är ju liksom ingen annan som gör det för en.

Avsätt tid för dig själv, varje vecka. Och låt ingenting ta den tiden ifrån dig.

DU är den viktigaste personen i DITT liv!