Så, igår så berättade jag det för killen jag träffar nu, om stomin alltså.
Å ena sidan ville jag inte berätta det än, eller alls faktiskt. Men om vi fortsätter att träffas så kommer det ju fram för eller senare och vill helst ha de sagt istället för att man ligger i soffan och myser och så sätter han handen på helt fel ställe och känner något konstigt på min mage. Det verkar som han tog det bra, men hur mycket han verkligen fattade av vad det är vet jag dock inte. De flesta människor är inte så insatta i vad stomi är och innebär eller hur det ser ut. Jag berättade även att jag kan i princip göra vad som helst trots stomin och berättade för honom att jag väntar ivrigt på en operation där jag tar bort stomin igen (IRA).
Nu är det gjort i alla fall, får se vad som händer nu. Skönt att ha det steget ur världen, nu kommer vi dock till frågan om hur det faktiskt ser ut och alla ljud och så som den kan ge ifrån sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Måste vara skönt att ha berättat för honom, men också jobbigt kanske. Jag hoppas i alla fall att han tog det bra och att det inte är något konstigt för honom. Håller tummarna för att det blir bra! Stomin är ju trots allt ingen permanent lösning! ;) Kram
Vännen, vad mogig du är. Jag är inte alls lika modig. Har inte fått det sagt än. Hoppas det känns bra för dig nu, och att det fortsätter som vanligt.
Tänker på dig!
Kramar
Vad skönt att höra att det inte ara är jag som fått för mig att jag måste "toa" klart innan jag kan göra något.. då finns det lite hopp i af att det blir bättre ;) Jag har säkert frågat dig detta innan, men hade du några val inför sin operation eller det var inget att tveka på? kram
Bra jobbat bruden! Inte ett lätt samtal att ha...
Kram! :)
Jag brukar resonera så här; antingen så accepterar han stomin annars är han inte värd mig..otur isf för honom att gå misste om en bra tjej..
Lycka till:)
/Jeanette
Tack för peppningen!
Jag resonerar likadant, kan han inte acceptera det så är han inte värd mig - men är likvärd en irriterande situation.
Hatar min stomi just nu och vill bara bli av med den. Den känns inte som en del av mig och jag känner mig obekväm med den. Rent fysisk så mår jag självklart mycket bättre än innan operationen.
Jobbigt det här!
Mycket jobbigt... Förstår verkligen dina tankar!
Själv är jag ju i situationen att jag kommer tt ha kvar min stomi permanent så jag har inget val än att "gilla läget" men det är klart man inte alltid gillar det ändå. I mitt fall så har jag ju ändå provat en rekonstruerande operation vilket inte fungerade så det hjälper ändå mig att veta, hur konstigt det än låter. Alltså, det är ju inte värt att må SÅ dåligt bara för att slippa stomin och det skulle va fallet för mig, alltså är stomin värt det.
Men skulle visst finns möjligheten för dig att prova IRA? Det finns ju dom som gör den operationen och får det att funka superbra och då får man ju BÅDE må bra OCH slippa stomin... :)
Förstår att du har mycket tankar som snurrar kring detta, det kommer lösa sig tillslut, på ett eller annat sätt.
Kram!
Skicka en kommentar