tisdag 4 maj 2010

Att vara sjuk - Varning för GNÄLL!

Ok, jag är en glad positiv tjej i regel, men måste få gnälla lite också!

Ibland inser jag hur mitt liv EGENTLIGEN är, hur min kropp EGENTLIGEN funkar, och jag önskar att alla runt omkring mig fick prova ett dygn som mig. Tror inte nån egentligen är i närheten av att förstå hur det faktiskt är, hur min mage faktiskt fungerar (eller inte fungerar...), hur mina tankar ständigt kretsar kring min mage och toaletter.

Denna ständiga stress som jag befinner mig i. Vore intressant om man kunde få en "normalfungerande" persons perspektiv på ens tillvaro - för hur sjukt det en låter så är det normalt för mig.

Jag har inte sovit en hel natt utan att gå upp på toa (och då pratar vi inte om ett toabesök per natt) på många år, minns inte ens när det var senaste. Jag har inte suttit helt avslappnad under en bussresa eller längre biltur på många år. Jag kan inte åka med mina vänner och campa i sommar, jag kan inte ge mig ut och springa en mil (ok, jag vet att det inte är så stor risk att jag skulle göra det ändå), jag kan inte ge mig ut och njuta av en riktig långpromenad (även om jag skulle klara mig utan att behöva gå på toa mitt i så skulle jag vara ständigt stressad och funderar på vart jag skulle ta vägen om det skulle bli akut). Det finns massa yrken som jag aldrig kommer kunna jobba med. Jag kan inte åka till en strand en vacker sommardag om jag inte är säker att det finns toa där, jag kan inte åka ut med en motorbåt en dag på havet, jag kan inte åka ut med båt till någon liten mysig ö. Jag kan inte äta morötter, nötter, ananas, apelsin, clementin - som alla är saker jag saknar enormt. Jag kan har fått svårare att få barn pga av mina tre bukoperationer. Jag har ökad cancerrisk i den biten tarm som är kvar, och risken ökar mer för var år.

Massa ord, som beskriver några av de saker jag inte kan göra och hur en del av min situation ser ut, men vet att trots detta så kan ingen ändå förstå hur jag har det (förutom ni som är i samma situation, och det är guld värt att prata med er).

Ja jag vet att det blev ett negativt inlägg - men detta är trots allt en del av mig och jag måste emellanåt få sörja avsaknaden av min tjocktarm och vara lite ledsen över min sjukdom och mitt handikapp.

Inga kommentarer: