9 månader

När man säger 9 månader tänker många på en graviditetstid, för mig betyder det dock något helt annat i dagsläget.

Det är nämligen idag exakt 9 månader sedan jag låg på operationsbordet senast (för tredje och förhoppningsvis sista gången). Sedan dess har jag inte varit inlagd på sjukhuset en enda gång (att jämföra med år 2009 års sju inläggningar), inte varit på ett enda besök på akuten, eller ens funderat på om jag behöver åka in till sjukhus.

För "normala" människor är det säkert en självklarhet att kunna gå nio månader utan att ligga på sjukhus. Men är man kroniskt sjuk så kan det se lite annorlunda ut, vilket jag vet allt för väl.

Jag är otroligt glad över att inte behövt uppleva den obeskrivliga och fruktansvärda smärta som tarmvred innebär sedan i december, jag är lycklig över att inte behövt opererats under de senaste nio månaderna och jag tycker det är så skönt att min psykiska hälsa har fått en chans att återhämta sig efter år 2009´s mentala påfrestningar.

Men med detta inte sagt att livet är frid och fröjd. Jag försöker fortfarande försonas med tanken på att jag inte är "normal", att jag har ett funktionshinder som begränsar mitt liv och alltid kommer att begränsa det. Min mage kommer aldrig fungera som normalt igen. Detta kan jag stundvis glömma då man normaliserar sin egen situation. Men titt som tätt påminns jag ordentligt, då jag måste avstå från vissa aktiviteter, då jag letar efter toaletter eller då jag alltid ser till att ha en 5 krona i plånboken.

Då jag också är van att sova själv så tänker jag oftast inte på att jag springer upp på toa ett antal gånger på nätterna, men när man plötsligt sover ihop med någon annan så påminns man om detta onormala beteende då man gör sitt bästa för att inte väcka den andra personen när man skyndar i väg till toa. Och sen så är det väl inte heller så många, i alla fall inte jag, som känner att de vill redovisa för en ny bekantskap att man måste springa och skita stup i kvarten...

Men trots dessa svårigheter i livet så är jag i alla fall väldigt glad att jag inte legat inne på sjukhus på nio månader, att jag mår bra bortsett från mitt funktionshinder och att jag återigen kommit i gång med min träning.

Gäller att se på de positiva bitarna i livet i stället för att fastna i det negativa!