torsdag 12 november 2009

Svinfluensa?!

Fyra av mina vänner är hemma och är sjuka, två av dem har fått konstaterat svininfluensa.

Jag har inga symptom alls än, men lite orolig är man ju. Håller tummarna för att jag slipper den, har ju inte ens fått ta vaccinet än!

tisdag 10 november 2009

Tisdag 10 November 2009


IDAG ÄR DET 4 MÅNADER TILLS JAG ÅKER TILL THAILAND!!!

Gissa om jag längtar!?



Har kanske varit lite dålig uppdatering här. Vet inte om jag berättade att jag fick problem med magen i torsdags igen (låg ju inne på sjukhus söndag till måndag förra veckan). I torsdags var i alla fall frid och fröjd, tills jag ska åka hem från jobbet då det känns som om det börjar samlas luft i magen. Det går från att jag inte alls har ont i magen, till att jag har ont, sen lite mer ont, ganska ont och tillslut ganska ordentligt ont. Var inte så att jag åkte in till sjukhuset, men var omöjligt att vara med på mitt absoluta favoritpass på gymmet, och det var jag grymt sur över. Åkte dit och hoppades på att det skulle gå över, väntade in i sista sekund men insåg att det inte skulle fungera. Min bror kom och hämtade mig på gymmet med bilen (känns inte läge att cykla hem med sådana magsmärtor) och åkte hem till dem och vilade lite. Cirka en timme senare gick det över. Vet inte vad som orsakade det, tuggade en massa tuggummin den dan så kanske skapade för mycket luft i min mage eller nåt.


Helgen har i alla fall varit bra. I fredags gjorde jag ingenting, gick och la mig tidigt och det var skönt. På lördagen var det träning, fika med ett par vänner och sen den regelbundna middagen och utgången (vi träffas en gång varannan månad) med några barndomsvänner. Var en riktigt lyckad dag och kvällen var sjukt kul! Söndagen gick i slapphetenstecken. Kom väl inte hem förrän kl.05 på natten eller något sådant. Men det var det värt!

Sen så började veckan (alltså gårdagen) helt uruselt, hade en riktig pissdag på jobbet, kändes som allt som kunde gå fel gick fel. Och det som är mest irriterande är att det inte var själva klienternas fel utan massa andra "professionella" som inte kan eller vill göra sitt jobb ordentligt och ta sitt ansvar utan istället försöker skjuta över det på mig, så där sitter jag och ska göra psykiatrin och sjukvårdens jobb...as if!

fredag 6 november 2009

Fredag 6 November 2009





I don't care if Monday's blue


Tuesday's grey and Wednesday too


Thursday I don't care about you


It's Friday, I'm in love







onsdag 4 november 2009

Dolt handikapp

Det är lite speciellt att leva med ett dolt handikapp. Då jag oftast (nu för tiden särskilt) mår bra och framför allt ser frisk ut, så förutsätter ju alla som inte vet hur det ligger till (i och för sig även vissa av dem som vet) att man är frisk och att ens kropp fungerar som alla andras.

Så är det ju dock inte! Jag må se frisk ut, men det är inte samma sak som att vara frisk! å ena sidan är jag glad att man inte ser/har sett lika sjuk ut som man varit, för fan va man hade sett ut! Å andra sidan så känns det nästan som om människor runt omkring hade förstått på ett annat sätt.

I söndags när jag var på operan stod jag i kö till handikapptoaletten. Det var (utåt sett) ingen som var handikappad i kön. Magen kändes orolig och det kändes mer och mer bråttom, ville dock helst inte be om att få gå före. När jag var längst fram i kön, och jag började känna att jag nog skulle hinna in på toaletten utan att en olycka skulle ske så kom det en gammal dam med rullator i sällskap med sin dotter(?). Självklart skulle de få gå före, men jag kände att jag nog inte skulle klara och vänta längre. Försökte förklara för dottern om att jag verkligen behövde toaletten fort, visade kortet som jag fick från ILCO med handikappsymbolen, är dock inte säker på om hon förstod vad jag försökte förklara.

Gick i alla fall in på toaletten och var ut igen ganska snabbt. Då säger kvinnan som står efter mig i kön, men hög röst, till damen med rullatorn att hon självklart får gå före. Det kanske inte var så, men kändes som om det var ett sätt att visa på hur dålig stil det var av mig att inte göra detsamma. Kändes som om jag i den situationen att det faktiskt skulle synas på mitt yttre att jag faktiskt är sjuk, att jag har ett dolt handikapp och att jag några timmar senare låg på akuten i smärtor och fick narkotika klassade läkemedel för att hjälpa mig med dem.

tisdag 3 november 2009

Veckans visdomsord v.45 2009

"Gör inga andra dumheter än dem som du har verkligt nöje av"

Så var det dags igen...

...inläggning på sjukhus för sjätte gången i år.

Kände nästan hela söndagen att magen var lite konstig, kändes som om det var massa luft som bråkade i den. När jag sedan vid sjutiden på kvällen sitter på operan och tittar på en musikal så tycker jag att det börjar göra ont i magen, på sidan, där jag har haft ont i samband med stopp. Kan ju bli så ibland och i regel brukar det ju släppa ganska fort. Har ju varit på väg in till sjukhuset ett par gånger de senaste veckorna men vänt halvvägs då smärtan förvunnit.

Jag lämnade i alla fall föreställningen och gick in på toaletten för att försöka få upp all luft (den vill gärna uppåt på mig). Blev en jäkla massa långa rejäla rapningar, men trots detta fick jag mer och mer ont. Ringde till slut min mamma och bad henne hämta mig då jag kände att jag inte kunde ta mig hem på bussen i det skick jag var. Under tiden jag väntade på mamma så förvärrades smärtan ytterligare och när hon kom fick jag be henne köra mig in till akuten.

Hade så ont, gick dubbelvikt och utanför akuten spydde jag. Jag vacklade fram själv medan mamma parkerade bilen. Gick förbi ambulansintaget och när de såg mig där så öppnade de dörrarna där istället och tog mig rakt in på akuten. De såg uppenbarligen att jag inte var i särskilt bra skick. Sedan gick det rätt fort. Cirka två timmar efter att jag kom till akuten hade tagit blodprov, gett smärtstillande (oxynorm), satt dropp, skickat mig på en CT röntgen och kört upp mig på en avdelning. Magontet hade dock gått över när jag gjorde röntgen och kommit upp på avdelningen. Men var väl lika bra och stanna över natten när jag ändå var där, visste ju inte om det skulle komma tillbaka. Skrevs ut på förmiddagen, mådde som sagt bra igen. Jag är så otroligt glad att det gick över av sig självt, vet ju att det annars fanns risk att de skulle varit tvungna att operera mig denna gång.

Och trots att det var överfullt på akuten (var både fullmåne och fotbollsfinal), fanns inte ens några lediga droppställningar, så gick det oerhört fort. Tror i och för sig att det faktum att jag skrev av smärta skyndade på. Har ju annars ofta en tendens att se alldeles för frisk ut.

Något som dock känns ledsamt är att kärlen i mina armar är helt körda. Hade ju CVK på slutet på förra inläggningen (i juli) för att det inte gick att sticka mig längre, men hoppades att armarna skulle fungerar eftersom jag inte blivit stucken sedan dess. Sköterskan försökte en gång i varje arm och det gick inte alls. Kärlen är så slitna och ärrade efter allt så han fick sätta droppet i foten till slut...kul att vara 28 år och sönderstucken...



Tisdag 3 November 2009

Det är alltså ny månad igen, en tråkig sådan i stort sett. November? När jag tänker på november tänker jag mest på kyla, grått och regn. Men precis som allt annat så blir det väl vad man gör det till.

Helgen då, hur var den? Fredagens utgång blev nog varken bra eller dålig, bara mest konstig. Förfesten var i alla fall lyckad. var ett trevligt gäng på cirka 12 personer. Jag hade bakat hallonkladdkaka som serverades med grädde till. Sedan bar det av ut och där blev det lite turbulent på olika sätt. Jag lämnade det stället vi var på av en anledning jag inte tänker gå in på här, men som kändes rätt i stunden. Dagen efter kunde jag dock känna att det var tråkigt att man missat att umgås med så många av dem som var där då man gick tidigare. Men men, så kan det gå!

Lördagen gjorde jag nästan ingenting, söndagen däremot var betydligt mer händelserik.
Började söndagen med att tvätta, sedan tränade och solade jag. efter det var vi några som gick och satte oss på en krog och åt mat och kollade guldmatchen mellan IFK och AIK, den gick ju dock inget bra...

På kvällen åkte jag och en vän till operan för att se musikalen Guys and Dolls, vilket vi gjorde till en början. Men sen så blev det som det blev - vilket jag kommer berätta mer om i nästa inlägg (tänkte att jag skriver det separat så jag lätt kan länka det till rätt underkategori såsom min sjukdom , IRA och så).