Alkohol

Min mage påverkas, som de flesta andras, av att dricka alkohol. Jag blir i regel mer "lös" i magen när jag dricker. Och det tyckte jag var väldigt tydligt när jag hade stomi. Och just när jag dricker alkohol ser jag alltid till att ta dimor/loperamid.

Men en annan effekt som jag tycker att alkoholen har är att magen på något sätt känns lugnare. Jag kan i regel sova fler timmar utan att gå upp på toa, än vad jag kan när jag inte druckit.

Någon som har liknande eller helt andra erfarenheter av alkohol i samband med bortopererad tjocktarm?


- Posted by Hellie using my Iphone

Att vara till nytta

Känns skönt att läsa era kommentarer och få veta att min blogg faktiskt är till nytta för flera där ute som befinner sig i en liknande situation som mig, eller som har anhöriga/vänner som gör det.

Är detta som får mig att fortsätta att öppna mig för er, att tala om något så tabu som tarmar, stomi och toalettbesök - trots att jag visserligen är ganska anonym.

Är även skönt för mig ska ni veta, när ni kommenterar, och jag påminns om att det finns fler "som jag". Fler med konstiga magar, utan tjocktarmar, och med en kropp som tydligen är väl förtjust i toaletter.

Tack!

Make you feel my love

When the rain
Is blowing in your face
And the whole world
Is on your case
I could offer you
A warm embrace
To make you feel my love

When the evening shadows
And the stars appear
And there is no one there
To dry your tears
I could hold you
For a million years
To make you feel my love

I know you
Haven't made
Your mind up yet
But I would never
Do you wrong
I've known it
From the moment
That we met
No doubt in my mind
Where you belong

I'd go hungry
I'd go black and blue
I'd go crawling
Down the avenue
No, there's nothing
That I wouldn't do
To make you feel my love

The storms are raging
On the rolling sea
And on the highway of regret
Though winds of change
Are throwing wild and free
You ain't seen nothing
Like me yet

I could make you happy
Make your dreams come true
Nothing that I wouldn't do
Go to the ends
Of the Earth for you
To make you feel my love

Adele - Make you feek my love

Om sanningen ska fram

Om jag lyssnar mer än du pratar,
inte talar om mig själv.
Om jag säger du är vacker,
men att det spelar ingen roll.
För skönhet finns inom oss,
om jag ljuger om sånt där.
Om jag säger det går bra nu,
men inte talar om mitt jobb.

Om jag ger dig mina tårar,
men är stark när du är svag.
Spelar sweet home Alabama,
på en lägereldsgitarr.
Om jag är säker på mig själv,
men aldrig är för självgod.

Ur "Om sanningen ska fram" med Erik Amarillo

En helg

Middag och dryck med mitt gamla barndomsgäng i lördags, mycket trevligt! Vi är sex barndomsvänner som ses varannan månad och då turas om att bestämma menyn och laga maten. I höst har vi hållt på med detta i sex år om jag minns rätt (eller är det 5 år?) och jag är glad att vi fortfarande hållt igång detta. Jag är väl dessutom den av de sex som inte träffar de andra i gänget annars. En av oss kunde i alla fall inte vara med denna gång, så vi var denna gång fem glada tjejer som träffades. Då vi brukar äta halvt ihjäl oss så var min tanke med menyn att få en något lättare magkänsla så skippade förrätten och serverade;

- Paj ala Italien (Paj med soltorkade tomater, purjolök, fetaost, skinka - fetaosten och löken är dock mitt eget påhitt att ha i). Pajen serverades med nybakad foccacia med tomat i samt en tomat-/avocadoröra samt breadsticks och sallad.
- Efterrätten blev fruktsallad (med kiwi, svenska jordgubbar, vindruvor och äpple) med varm vit chokladsås

Sen serverades massa godis samt chips & dip. Som dryck fanns vin, cider och möjlighet att blanda drinkar.

Sedan bar det av ut för mig och en av vännerna. Men hjälp en sån köttmarknad vi hamnade på! Vet inte om det var värre än vanligt på det stället eller om jag bara var mer uppmärksam. Vi hade dock kul, även om det var galet trångt vart man än gick. Vill inte ens tänka på hur det skulle gå om det hade börjat brinna där inne. Ett stort minus för att de har alldeles för lite plats för dansgolv dock. Det lilla dansgolv som finns är så trångt att man mest får låta sig puttas runt för dansa där går ej.

Ibland kan jag fundera på om man alltid blir mer korkad med alkohol i kroppen eller om det kan vara så att man bara blir mindre komplicerad. Att man låter bli att överanalysera saker och ting och istället säger och gör det man vill och behöver, oavsett konsekvenser. Men så länge det bara är jag själv som kan få lida för de beslut jag tar så är det väl inte så mycket att bry som om.

Eller är jag bara patetisk som inte ger upp?

Ileostomi vs IRA

Fick en fråga om jag inte kunde göra en för-/motlista för Ileostomi vs IRA (vad IRA är kan ni läsa mer om HÄR, för finns fler operationsalternativ än detta).

Det ni som läser detta måste tänka på är att detta är mina personliga upplevelser utifrån hur min kropp fungerar. Det är olika för alla, man fungerar olika och tycker/känner olika. Men i alla fall, here we go!


Ileostomi (påse på magen - för er som känner till denna term)
Fördelar:
- I regel ej jättebrådskande toalettbesök

Nackdelar:
- Jag trivdes inte alls med min kropp med stomi, jag kunde ej klä mig som jag ville då jag tyckte att det syndes, jeans använde jag inte på ett års tid för detta tyckte jag var det plagg som funkade allra sämst med min stomi. Och utifrån att jag ej trivdes med min kropp och med min stomi så var det svårt för mig att vara intim under denna tid.
- Rädslan för läckage


IRA-operation
Fördelar:
- Visst har jag ärr och även så har liksom magmuskeln fått en liten bulle just där stomin satt så går detta inte jämföra med tiden med stomi. Har inga som helst problem att visa mig i bikini/visa magen nu för tiden.
- Jag kan ha vilka kläder jag vill utan att oroa mig/störa mig på att det är en bullande påse där under.

Nackdelar:
- Jag är begränsad i mitt liv. Hur många toalettbesök det är per dygn har jag sagt både till er och till mig själv att jag ska räkna, men det blir aldrig av. Men i vilket fall är det många och ibland väldigt bråttom. Utifrån detta så är det väldigt jobbigt och ibland omöjligt att befinna sig på platser där det ej finns toalett. Om inte så är det, för mig, oerhört mentalt stressande att inte veta vart närmaste toa finns och vara säker på att jag hinner dit. Toalettbesöken pågår, för mig, även på natten och jag är uppe minst två gånger per natt.

Som sagt, detta är mina personliga åsikter och känslor. Hur en stomi eller IRA fungerar för någon är individuellt!

Jag skulle inte vilja ha tillbaka min ileostomi, men jag skulle ej hellre vilja har IRA. Jag vill vara frisk och fungera som de flesta andra. Men nu är det tydligen denna lott jag fick i livets lotteri och hur gärna jag än inte vill begränsas av min sjukdom så gör jag det, dagligen.

Tilläggas ska att innan jag operarades när jag var väldigt sjuk så var jag begränsad i mitt liv på samma sätt som nu. Och jag kände mig aldrig helt fri med stomi heller för ville alltid ha en möjlighet tillhands att tömma den. Särskilt eftersom jag hade ofta mycket luft så det kunde bli som en ballong ganska fort.

Mer om tankar kring stomi och IRA kan ni läsa i tidigare inlägg, kolla under de olika "etiketterna" till höger, såsom IRA, jag och min sjukdom, stomi.

Har ni några frågor så är det bara att fråga på!

I´ll keep on fighting!

När jag tänker på allt som jag gått igenom i mina hittills levda 30 år så känns det som att sådant som jag tar igenom mig nu borde vara "a piece of cake".

- Att förlora sin pappa som 15-åring
- Mammas cancerdiagnos
- Andra nära & kära samt husdjur som gått bort
- Insjuknandet i Ulcerös kolit som 20 åring, en gradvis sjukare och sjukare tarm som efter en väldig massa mediciner, sjukhusbesök/inläggningar och en knäckt kämpar-anda ledde till ileostomioperation som 27 åring - vilket var det jag hade fasat i 7 års tid. Ett år med ileostomi då jag försökte acceptera min kropp och stomin, komplikationer efter operationen osv. Ett år senare ny operation och ytterligare ärr på min kropp. Fortsatt komplikationer, 7 sjukhusinläggningar under år 2009, ett psyke som tog extremt mycket stryk och en kropp som bara motarbetade mig. Ny operation december 2009 som rättade till komplikationerna, och jag har sedan dess inte varit på sjukhus. En enorm lättnad samtidigt som jag aldrig kommer att försonas med att min kropp ej fungerar som de allra flestas gör. Jag ser frisk ut på utsidan, men ibland önskar jag att alla runt omkring mig fick leva ett dygn med min mage för att förstå hur det faktiskt är. Inte för att jag vill att nån ska tycka synd om mig, men för att man ska förstå att jag kämpar med fler saker än de som syns eller är aktuella just nu. Det finns mycket i mig, mycket sorg och ilska över alla orättvishet! Jag hatar att min jäkla sjukdom ska begränsa mig så varje dag.

Och det är väl kanske det som allt handlar om. Även om jag självklart är ledsen av en viss specifik anledning just nu, så blir allt så mycket värre när man går runt med så mycket sorg som jag gör. Det krävs så lite för att väcka så mycket till liv. Mitt glas är aldrig tomt, med all skit jag hittills upplevt så krävs det tyvärr inte så mycket för att det ska rinna över. Jag behöver en motvikt, jag behöver medgångar. Ordentliga medgångar som gör skillnad!

Jag är stark och jag kämpar vidare!