Söndag 27 februari 2011

Om 15 dagar åker jag till Thailand!!! Tror inte jag förstått att det är sant, att jag faktiskt ska dit igen. Jag längar så jäkla mycket, kommer bli så underbart och välbehövligt. Jag mår bättre nu, men känns som om jag kommer att komma hem som en ny, lyckligare människa!

Fredag 18 februari 2011

Träningen går rätt bra nu, känns som om det är den som håller mig uppe någorlunda. Kroppen var dock ganska seg söndag-tisdag. I onsdags var det vilodag men igår tränade jag igen. Trött som sjutton när jag åkte hem från jobbet, men köpte en celisus på gymmet och hoppade in och skakade allt jag äger och har på Zumban och då kom energin till mig ordentligt. Zumba är kul, ganska varmt, men inte särskilt fysiskt jobbigt så kände mig inte alls färdigtränad efter det passet. Mötte en gammal vän som skulle köra MRL (mage, rumpa, lår) efteråt så hoppade på det passet också. Inte direkt något jobbigt pass heller, men var ganska mycket step i lugn fart vilket var lite småkul för var länge sedan jag körde step. Skulle egentligen tränat combat efter zumban men passet var tyvärr inställt. I vilket fall, kände mig inte riktigt nöjd efter mrl heller. Var lite trött i hjärnan då det där med att dansa och köra step inte riktigt är naturligt för mig, så hjärnan får jobba en del, men kropp kändes fortfarande ganska pigg. Så blev ett kort benpass i gymmet (benpress, knäböj och nån rumpövning) sen skrek kroppen efter mat så var bara till att ta sig hem. Känns skönt att efter några dagars svacka känna att kroppen är med mig igen.

Fredag idag, och väldigt oklara planer för helgen. Jag och Therese skulle egentligen haft myskväll idag med film och planera Thailand, men stackaren har blivit sjuk. Imorrn skulle vi ha gått ut och festat i stora staden, något som jag såg fram väldigt mycket mot, men det går ju inte nu. Eventuellt har jag lyckats övertala några kollegor om att det är en bra ide att gå ut imorrn, men vi får se om jag lyckades eller ej.

Fortsättning följer...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Citat

Hittade några citat på nätet som jag gillade, jag är ju som jag tidigare sagt lite kär i alla kloka saker som folk kläckt ur sig.

Forget the risk, take the fall.

If it's what you want, then it's worth it all

* * *

The problem with you and me is that I seem to want us to work way more than you do

* * *

We weren't even lookin for love, we just kinda found each other

* * *

Every time I want to give up on him, there´s always something inside telling me to just give it time

* * *

Söndagens promenad

- Posted using BlogPress from my iPhone

Alla jäkla hjärtans dag

Idag är en sån dag det är extra kul att vara singel.
En sån dag som det är så skönt och se och höra alla lyckliga pars kärleksförklaringar till varandra. En dag dåå jag glädjs extra mycket åt alla de som har haft lyckan nog att hitta kärleken. Dagen då jag mår extra bra av att komma hem till en tom lägenhet, laga mat till mig själv, äta själv och gå och lägga mig ensam.

Tror ni jag är bitter idag?
Ni har i så fall rätt.

Lördag 12 februari 2011

Två veckor sedan du var här, två veckor sedan jag träffade dig senast...
Saknaden är fortfarande stor.

Idag har jag varit och tränat på morgonen, blev lite löpning på bandet, lite styrketräning och core.
Ikväll ska jag in till stora staden och äta på restaurang med några kollegor/gamla kollegor och sen blir det melodifestivalen, live. Inte så noga med att se den men en av tjejerna bjuder på biljetterna så kan ju bli trevligt.

Det går upp och det går ned...

Vissa stunder mår jag bra, känner mig ganska tillfreds och tycker inte att det är särskilt jobbigt att det blivit såhär. Andra stunder så känner jag bara tomhet, saknad och är ledsen...

Gör ont i hjärtat att inte alls veta hur du tänker, känner och resonerar. Vill egentligen lägga all min energi på att gå vidare, ta mig framåt, men det är svårt. För hoppet tar mycket av min energi och hoppet har jag svårt att bli av med. Det håller sig envist fast vid mig, även om min hjärna försöker skjuta bort det. Att hoppet är det sista som dör är otroligt sant. Jag önskar bara att du kunde ta och döda det om det finns där helt i onödan.

Ibland kan det vara svårt att vara helt ärligt mot någon om man vet att ärligheten orsaker smärta och tårar. Dock brukar ärligheten spara tårar och smärta på lång sikt. För vem vill klamra sig fast vid något som inte längre finns?