Svar på tal

Till dig som kontaktade anonymt och vill komma i kontakt med mig.

Jag vill helt inte publicera min mailadress här. Men om du skriver din mailadress som en kommentar till ett inlägg så mailar jag dig. Din kommentar kommer inte kunna ses av andra än mig eftersom jag måste godkänna att kommentarer publiceras på bloggen. Jag kommer alltså inte godkänna din kommentar för publicering utan istället bara ta din mailadress.

Fick in en fråga från Nilla angående träning och hur jag upplevde att träna magen när jag hade stomi. Ska försöka dra mig till minnes, är ett år sedan ungefär.

Tror det tog cirka 4 månader tills jag kom i gång med tränigen efter min stomioperation. Var en sommar och lite sådant emellan. Det jag upplevde väldigt starkt precis efter operationen var att min rygg tog mycket stryk då magen inte längre kunde hjälpa till att hålla uppe bålen. Jag orkade därför knappt gå 100 meter de första veckorna efter operationen p.g.a jag fick så fruktansvärt ont i ryggen. Detta gjorde att jag bestämde mig för att träna upp min bålstyrka. När det var dags att börja träna igen började jag försiktigt, var ju lite orolig för bråck även om de tre månaderna hade gått. Försiktigt för mig innebär att jag inte gjorde 200 situps. Alltså ingen jättetung fokuserad magträning och inga rena corepass (core är ett pass för mage och rygg). Det jag däremot gjorde som tränade magen var bodypump (magen kommer automatisk med när man tränar andra muskelgrupper särskilt när man gör benböj och andra tunga övningar).

Om det är någon som inte vet vad bodypump är så förklarar jag det här i korthet. Bodypump är en form av gruppträning. Man har en instruktör som står längst fram i salen och visar precis hur man gör. Det är seden en låt per övning. Man börjar med en låt för uppvärmning och går sedan vidare till en låt med benböj, en låt för bröst, en låt för rygg, en låt för triceps, sedan biceps, sedan utfall (benövning) sedan axlar, och till sist en låt för mage och avslutar sedan med strech

och avslappning.

Jag tränade även i gymmet och gjorde situps. Då jag var försiktigt till en början ökade jag succesivt. Säg att jag började med 40 stycken och ökade med 10 stycken per gång utifrån hur det kändes. Efter cirka en månad så vågade jag köra på som förr. D.v.s maxa antal situps (göra så mycket man orkar) och även gå på corepass. Core känns, för mig, som en bra övning då jag ser det viktigt att träna upp bålstyrkan. Magen har fått en del stryk och behöver ju tränas upp igen och ryggen känns viktigt att ha stark inför (ev.) framtida operationer. Jag tyckte aldrig det kändes direkt konstigt i magen efter eller under träning p.g.a stomin. Men självklart är det narturligt att få träningsvärk då man inte tränat på länge eller tränar väldigt hårt, oavsett stomi eller ej.

Jag hann inte med så många månader med seriös träning efter min stomioperation. Två halsflusser och en lunginflammation kom emellan innan IRA operationen. Men jag såg inte min stomi som något som helst hinder att träna. Om man vill börja försiktigt skulle jag rekommendera simning. Simning är en relativt skonsam och mjuk träning för kroppen samtidigt som du får med hela kroppen.

Att träna och ta hand om sin kropp har alltid varit viktigt för mig, men tror nog att det i samband med min sjukdom blivit ännu viktigare. Jag hade en period innan operationerna då jag inte var så motiverad p.g.a jag var så väldigt kortisonsvullen och hade svårt att känna resultat av träningen då mitt främsta mål då var att gå ner i vikt, vilket inte gick så bra för svullnaden satt ju kvar även om jag tränade. Samtidigt var jag ofta väldigt trött p.g.a både min sjukdom och alla mediciner jag åt.

Mitt fokus på träningen nu ligger främst på att må bra. Jag mår både fysiskt och framförallt psykiskt bättre av att träna. Jag ser det även som viktigt att min kropp blir starkt inför framtida prövningar. Jag ser varken min sjukdom, mina operationer eller min avsaknad av tjocktarm som något hinder i min träning och jag anser att jag kan prestera precis lika mycket som friska människor Det enda hindret som finns just nu är ju att jag är nyopererad och därför inte får lyfta tungt, men jag tränar i dagsläget konditionsträning (promenad på löpband, crosstrainer och trappmaskin) och har tänkt börja simma så fort det känns säkert utifrån såret på magen (vilket det gör nu så ska ta mig iväg till simhallen så snart jag hinner). Sen så skulle jag troligen inte ge mig ut och springa milen i löpspåret (om jag nu någon gång i mitt liv får sådan bra kondition så jag skulle orka en mil) då jag av förklarliga anledningar (ni som är insatta förstår) är väldigt förtjust i att ha närhet till toaletter.

Ina:

Jag ska också till Thailand snart. Har varit där en gång förut och det var inan jag var opererad. Tänker som du, man är ju begränsad till viss del. Men jag får helt enkelt leva med det känner jag, jag kan inte göra allt som alla andra kan och så är det. När mina vänner kanske väljer att åka på utflykt till någon öde strand utan några toaletter så får jag helt enkelt stanna kvar på stranden där vi bor. Sen så kan man nog bli lite stressad i vissa ögonblick när man ska transportera sig runt. Men jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig. Och jag kommer även att välja att inte sitta på någon buss i tre timmar för att göra någon utflykt eller så. Hoppas det går bra för dig! När åker du till Thailand, och när gjorde du din IRA operation? Vill du höras av mer privat så lämna gärna din mailadress i en kommentar så hör jag av mig!