Hem igen!

Sitter på tåget tillsammans med Sussi efter en helg på Lidingö folkhögskola med ungILCO. Har varit en skön, intressant helg där jag lärt känna nya trevliga människor! Var dock synd att vi inte var fler. Var tydligen tänkt att fler skulle komma men det var flera sista sekundens avbokningar...

Idag var tre personer från försäkringskassan och informerade lite om sjukpenning och handikappsersättning. Jag har nu bestämt mig, en gång för alla, att ta tag i att söka det!

Vi kommer hem med tåget vid halv sex och då är det bara till att ta bussen hem och förbereda inför måndagen, ny vecka och jobb igen!

UngIlco träff

Imorrn bär det av till Stockholm för ännu en helg med ungilco. Jag var med förra gången också, vilket var hösten/vintern 2008. Ska bli kul, och skönt och komma hemifrån lite. Jag rekommenderar verkligen att åka med på denna träff för er som inte gjort det, så passa på nästa gång!

Jag har tagit ledigt hela dagen imorrn, tåget går vid tjugo i tre och funderade först på att jobba halva dagen, för har massor att göra, men stannar hemma ändå. Ibland behöver man vara lite ledig också!

Hoppas ni alla får en underbar helg! Förhoppningsvis får jag släpat med mig datorn till Stockholm så kan bli någon inlägg därifrån.

Ha det underbart nu alla där ute!

Så var det ännu en vecka...

Helgen var bra!
Trots några lite negativa saker i som skedde i lördags gällande utgången på kvällen så fortsatt min positiva sinnesstämning kvällen igenom. Förfesten med Therese, var som vanligt trevlig. Sedan missade vi dock bussen med typ 30 sek och fick vänta en halvtimme på nästa, och som ni vet är det inte så jättevarmt ute vid tolv på natten...
Väl inne i stan så orkade vi inte gå allt för långt upp på avenyn så hamnade på excet. Jag hade trott att det inte skulle vara så mycket folk ute eftersom det var sista helgen i januari innan lön, men jag hade fel fel fel! Det var en jäkla kö och tillråga på allt så gick det extremt långsamt eftersom de nästan bara släppte in från "vip kön". Åhh vad man hatar de köerna när man inte själv står i dem!!!

Väl inne kunde jag dock förstå att det tog tid, det var nämligen knökat med folk! När man försökte dansa stod man som packade sillar som bara puttes fram och tillbaka. Konstigt nog så var hela källarplanet stängt. Med tanke på hur mycket folk det var och hur trångt det var så hade de utan tvekan kunnat fylla det med.

Söndagen var, så satt säga, lite darrig. Blir sällan särskilt bakis, men i söndags var jag inte kaxig! Var väl egentligen inte så jättefarligt, kände men ganska sliten bara. Blev i alla fall en kycklingrulle och en varm choklad med grädde i trevligt sällskap och sen så kände jag mig som människa igen!

På fredag är det dags att bege sig till Stockholm för UNGilco träffen, några av er som ska dit?

Lördag 23 Januari 2010

Igår hade jag en hemmakväll, trots att vännerna gav sig ut på ett av våra lokala ställen här. Utifrån mms:en jag fick verkade det bli fullt ös, precis som jag anade! För jäkla goa tjejer, och bra på att festa - är därför vi passar så bra ihop! Saken var den att jag verkligen måste spara pengarna inför Thailandsresan och eftersom jag anade att det inte bara skulle bli en lugn aw och en tidig kväll så var det bäst och stanna hemma istället för att sitta där nykter och sparsam när de festade. För ikväll blir det nämligen utgång i storstaden, vilket kändes mer prioriterat!

Jag ska ut ikväll men mina underbara vän Therese, var tänkt att S skulle med också men hon berättade precis att hon inte mår riktigt bra så hon hänger nog inte med ut. Då hon är egenföretagare så är det ju lite problematiskt att bli sjuk så är kanske bättre att hon tar hand om sig själv. Sen så skulle vi nog möta upp A och ev. hennes pojkvän också. Så glad för hennes skulle som precis träffat någon, hur ser så lycklig ut! - precis så som det ska vara!!!

Nu ska jag strax ge mig iväg och fika med en tjej som kontaktade mig via FB. Vi fick kontakt på ILCO´s sida där då hon eftersökte någon mer som ska åka från Göteborg till Stockholm för att gå på UNGilco träffen nästa helg. Visade sig att vi var uppväxta på samma ställer och har gått samma gymnasium. Ibland är världen allt bra liten!

Sen så blir det träning, innan jag åker hem och vilar upp mig lite inför helgen!

Fredag 22 Januari 2010

Intar soffläge framför tv:n. Tror det är över en vecka sedan jag kollade på tv senast. Eller längre kanske, minns inte ens när det var - men nu är det dags!

Har varit och tränat och körde lite armar idag - biceps, triceps och axlar. Min svägerska är sjukgymnast och tipsade att jag kunde sitta ner och vara avslappnad i magen när jag tränade med hantlar och det fungerade ju bra! Helt underbart var det, och himla skönt att få något mer som man kan göra, annars är det risk att jag tröttnar på crosstrainern snart. Nu är det en månad sedan operation!

Hoppas ni alla får en UNDERBAR fredag!

Och Ina, tack för din fina kommentar!

Blodvärde

Fick en fråga från Camilla ang. lågt blodvärde.
Jag åt också järntabletter till och från när jag hade mina skov. Min gissning är att det låga järnvärdet beror på att man blöder från tarmen, och som kvinna är man ju kanske "extra utsatt" pga mensen, särskilt om man har riklig sådan.

Jag har dock inte ätit någon extra järn sedan jag opererade bort tjocktarmen, har ju inga sådana blödningar längre. Men som sagt, jag är bara patient, så jag vet ju inte riktigt...Min gissning detta!

Det värmer!

Måste säga att era kommentarer och sådant värmer. Här sitter jag och delar med mig av mitt liv till cyberspace, och har egentligen ingen aning om de besökarna jag har bara är sådana som råkar surfa förbi för att lämna min sida lika fort som de kom hit. Men så finns det ni, som kommenterar och frågar - och det gör mig glad. Då vet jag att det i alla fall finns någon där ute som uppskattar det jag skriver och som får ut något av det.

Fick idag ett mail på facebook av en ung kille som hittat mig via ilcos facebook sida och även läst min blogg. Han hade ett par frågor kring min sjukdom och jag svarade så klart gärna!

Ska även passa på att svara på en fråga som jag glömt svara på, en fråga jag fick i samband med "frågestunden". Frågan gällde vad jag tror är orsaken till att man får Ulcerös kolit. Och nu utgår vi helt från vad jag TROR! Jo, jag tror helt klart att ärftlighet har en faktor. Men vi vet även att alla som insjuknar inte har det i släkten. Och den stora anledningen tror jag är vanlig jäkla otur, som med så många andra sjukdomar. Jag tror inte att den som insjuknar har gjort något fel, eller kunde gjort någonting annorlunda. Utan man är helt enkelt jäkligt otursdrabbad!

Vad tror ni är orsaken till inflammatoriska tarmsjukdomar?

Hej!

Varit lite frånvarande här igen märker jag.

Pass införskaffandet gick bra, såg dock kriminell ut på kortet så hoppas att jag släpps in i thailand ändå!
Igår var jag och simmade med en vän, blev 400-500 meter ungefär. Alltså en lugn start! Märkte ju att simningen kändes på ett helt anant sätt i magen att att gå på löpandet eller crosstrainern så tänkte att det var bäst att vara försiktig. det var cokså väldigt skönt för det kändes ganska mycket i armarna när jag simmade, vilket jag var glad för eftersom varken löpband eller crosstrainer ger särskilt mycket träning där.

Annars rullar allt på som vanligt. Lite upp och ner och fram och tillbaka med andra ord!
Har en helg som jag ser mycket fram emot! Dels ska det självklart bli skönt att vara ledig, dels så har jag massa trevliga saker inplanerade.

Idag ringde jag sjukhuset. Jag bad nämligen min läkare, när jag var på besök hos honom i november, om att han skulle skriva ner ett par rade på engelska om vad jag har för sjukdom och beskriva den problematiken som jag haft under år 2009 med stopp/tarmvred. Tänkte nämligen att det kan vara bra att ha med sig till Thailand ifall det skulle hända något där nere. Är kanske inte så lätt för mig att försöka beskriva detta, särskilt inte om det skulle bli ett stopp och jag ligger och vrider mig i smärtor. Så hoppas att de ordnar detta nu när jag påmonde dem.

Angående läkaren jag träffade i november. Var en ny läkare för mig, men är han som ska vara ansvarig för min uppföljning nu. De har nämligen samlat alla IRA opererade patienter under en och samma läkare som ska hålla i uppföljningen.

Hur har er vecka varit än så länge? Hur mår ni?

Pass, pilleter och prit!

Dags att ge sig iväg och fixa nytt pass så man ta och boka inrikesflyget i Thailand, får då måste man nämligen skriva sitt passnummer.

Ang kost efter operation

Fick en kommentar från Camilla som berättade att hon gör några begränsningar vad gäller mat. Hon är opererad och kan äta allt precis som innan. Det var detta jag menade i mitt inlägg, man får själv prova sig fram. Vad som fungerar är individuellt och för mig handlar det om att jag har haft trånga passager på vissa ställen på grund av sammanväxtningar, vilket gör att det är viktigt att maten kan smältas av magen och att den tuggas väl. Camilla menade dock att hennes mage reagerade negativ på alkohol. Det gör även min, därav att jag äter loperamid då. Och jag är ute och festar rätt mycket. Har varit lugnt nu sedan senaste operationen men innan dess var jag ute varenda helg.

Hoppas det går bra för alla er andra opererade och att ni kan äta sådant ni verkligen tycker om, trots era operationer.

Äntligen helg

Igår träffade jag thailandsgänget för att planera resan. Nu har vi gjort upp lite lösa planer kring hur vi tänker oss den i stort, får ta det lite som det kommer. Vi måste dock ta och boka flyg från Bangkok ner till Krabi så det är ordnat. Innan vi kan göra det så måste jag fixa nytt pass!! Så blir till att skippa måndagsträning och bege sig till passcentralen istället.

Idag har jag tvättat och kollat på tapeter. Fick äntligen valt tapeter till mitt kök. Tapetsering och målning av köket kommer min underbara mamma och min snälla bror med fru ordna med när jag är i Thailand. De är verkligen helt underbara!!! Ska bli skönt och komma hem till ett fint kök när man måste åka ifrån värmen.

Nu så ska jag ta en promenad tänkte jag. Sen blir det lite vila innan jag ska börja fixa mig inför kvällen. Vi är några kompisar som träffas en gång varannan månad och äter mat och dricker vin och sedan går ut på krogen (de av oss som vill, vilket jag såklart brukar vilja). Vi turas om att vara ansvariga för att laga mat och inhandla alkohol, nästa gång är det min tur.

Imorgon så ska jag på bio med finaste Therese, vi ska se Snabba Cash. Boken var grym så jag har höga förhoppningar på filmen.

Hoppas ni alla får en UNDERBAR helg!

Mat vid UC/ileostomi/IRA

Fick frågan från Sakke om vad man inte kan äta vid UC, ileostomi eller IRA. Nu är inte jag någon expert på detta utan kan bara utgå ifrån de råd jag själv fått samt mina egna erfarenheter.

Innan jag var opererad så var det inget särskilt som jag inte kunde äta. Däremot så kunde jag reagera negativt på mat med väldigt mycket fett i. Detta var ju dock en tillfällig reaktion som gick över dagen efter. Och som för alla, med eller utan UC/stomi/IRA så är min mage lite känslig för alkohol och kan bli lite kass dagen efter. Sedan jag opererades, så kan jag ju också märka att magen blir lite väl "snabb" under tiden jag dricker alkohol. Därför tar jag alltid loperamid vid sådana tillfällen. Just alkohol och festande är inget som jag har behövt dra ner på utifrån min sjukdom/mina operationer.

Alltså, innan jag opererades var kosten inte något jag direkt behövde tänka på. Smällde jag i mig en hel påse chips (= mycket fett) på egen hand så kunde jag må lite sämre resten av kvällen, men inte mer än så.

Efter operationerna:

För mig, så vitt jag vet, är det ingen skillnad på kost vid stomi/IRA. Det jag fått till mig att man ska akta sig för, och som jag INTE äter alls är: citrusfrukter (apelsin, clementin o.s.v), ananas och sparris. Sedan vet jag att det kan vara lurigt med svamp, och majs men det äter jag ändå inte. Vad gäller t.ex apelsin kan man dock äta det genom att tugga ur saften å slänga resterna (det trådiga inre skalet). Sedan så är det lurigt med sådant som morötter. Jag åt det lite efter stomioperationen och har även på senare tid ätit det när det varit i småbitar i thaimat. Nu talar jag självklart om morötter som inte är kokta så de blir mjuka. Efter senaste operationen i december är jag dock mer försiktig eftersom jag åt thaimat med morötter precis innan jag fick stoppet. Jag äter alltså morötter i mycket liten mängd, men tuggar väl.

Något som jag slutat äta i princip helt är nötter. Vad jag fått lära mig är att nötter blir som en massa i magen och är svårt för magen att smälta. Dessutom hade jag, dumt nog, ätit massa nötter strax innan jag fick ett väldigt besvärligt stopp i somras (ambulans, en veckas inläggning...) och sedan dess äter jag högst ett par nötter eller mat där nötter är väldigt finfördelat (phad thai).

Jag har någon gång fått till mig att popcorn inte är bra och därför är jag försiktig med det. Äter jag det så blir det i väldigt små mängder, men försöker hålla mig ifrån det helt och hållet.

Frukt med skal, t.ex äppleskal är något som man kan vara försiktig med har jag hört. Detta är dock inget jag följer, jag äter fortfarande äpplen och päron med skal. Å andra sidan brukar jag ju inte sätta i mig fem om dan direkt heller. Det man kan göra är ju att skala dem om man vill vara på den säkra sidan.

Paprika är något som jag vid något tillfälle också har hört kan vara lurigt, detta är dock inget jag märkt av och jag äter ganska mycket paprika och det verkar ju fungerat för mig. Jag har paprika i nästan all matlagning, både i rå form i sallad och tillagad som i grytor.

Det man ska komma ihåg är att allt är indviduellet, det som fungerar för mig behöver inte fungera för någon annan och tvärtom. Det man också kan vara försiktigt med är gasbildande livsmedel såsom t.ex. lök då gaser kan vara jobbiga och ställa till lite besvär som opererad. Detta är dock inget jag följer, älskar lök och äter de mängder jag vill.

Man får helt enkelt testa sig fram försiktigt. Det som man ska vara försiktig med är t.ex "trådiga" livsmedel såsom ananas, sparris, apelsin och sådant som är svårsmält för magen. Vissa livsmedel som kan vara problematiska är sådan som jag ändå inte äter så de har jag inte testat. Andra är sådana som jag ogärna är utan då de är en del av mitt dagliga liv och de testar jag. Sen finns de sådana som ananas som jag älskar men som jag tycker känns lurigt och därför valt att inte äta alls, förutom ett par väldigt små bitar som jag ätit vid något enstaka tillfälle. Sen så är det ju även så att mitt problem med stopp beror mycket på att jag har väldigt mycket sammanväxtningar i magen efter mina operationer. Det är ju inte alla som har oturen att bilda så mycket sammanväxtningar.

Det som är viktigast att komma ihåg, oavsett vad du äter;

TUGGA VÄL!!!

Min mage 3 veckor efter 3e operationen

Tänkte visa hur min mage ser ut nu, tre veckor efter tredje och förhoppningsvis sista operationen. Vet inte om det är av intresse, men utgår från vad jag hade velat veta och se om jag var i en liknade situation eller framför allt stod inför min första operation. Håll tillgodo!

Svar på tal

Till dig som kontaktade anonymt och vill komma i kontakt med mig.

Jag vill helt inte publicera min mailadress här. Men om du skriver din mailadress som en kommentar till ett inlägg så mailar jag dig. Din kommentar kommer inte kunna ses av andra än mig eftersom jag måste godkänna att kommentarer publiceras på bloggen. Jag kommer alltså inte godkänna din kommentar för publicering utan istället bara ta din mailadress.

Fick in en fråga från Nilla angående träning och hur jag upplevde att träna magen när jag hade stomi. Ska försöka dra mig till minnes, är ett år sedan ungefär.

Tror det tog cirka 4 månader tills jag kom i gång med tränigen efter min stomioperation. Var en sommar och lite sådant emellan. Det jag upplevde väldigt starkt precis efter operationen var att min rygg tog mycket stryk då magen inte längre kunde hjälpa till att hålla uppe bålen. Jag orkade därför knappt gå 100 meter de första veckorna efter operationen p.g.a jag fick så fruktansvärt ont i ryggen. Detta gjorde att jag bestämde mig för att träna upp min bålstyrka. När det var dags att börja träna igen började jag försiktigt, var ju lite orolig för bråck även om de tre månaderna hade gått. Försiktigt för mig innebär att jag inte gjorde 200 situps. Alltså ingen jättetung fokuserad magträning och inga rena corepass (core är ett pass för mage och rygg). Det jag däremot gjorde som tränade magen var bodypump (magen kommer automatisk med när man tränar andra muskelgrupper särskilt när man gör benböj och andra tunga övningar).

Om det är någon som inte vet vad bodypump är så förklarar jag det här i korthet. Bodypump är en form av gruppträning. Man har en instruktör som står längst fram i salen och visar precis hur man gör. Det är seden en låt per övning. Man börjar med en låt för uppvärmning och går sedan vidare till en låt med benböj, en låt för bröst, en låt för rygg, en låt för triceps, sedan biceps, sedan utfall (benövning) sedan axlar, och till sist en låt för mage och avslutar sedan med strech

och avslappning.

Jag tränade även i gymmet och gjorde situps. Då jag var försiktigt till en början ökade jag succesivt. Säg att jag började med 40 stycken och ökade med 10 stycken per gång utifrån hur det kändes. Efter cirka en månad så vågade jag köra på som förr. D.v.s maxa antal situps (göra så mycket man orkar) och även gå på corepass. Core känns, för mig, som en bra övning då jag ser det viktigt att träna upp bålstyrkan. Magen har fått en del stryk och behöver ju tränas upp igen och ryggen känns viktigt att ha stark inför (ev.) framtida operationer. Jag tyckte aldrig det kändes direkt konstigt i magen efter eller under träning p.g.a stomin. Men självklart är det narturligt att få träningsvärk då man inte tränat på länge eller tränar väldigt hårt, oavsett stomi eller ej.

Jag hann inte med så många månader med seriös träning efter min stomioperation. Två halsflusser och en lunginflammation kom emellan innan IRA operationen. Men jag såg inte min stomi som något som helst hinder att träna. Om man vill börja försiktigt skulle jag rekommendera simning. Simning är en relativt skonsam och mjuk träning för kroppen samtidigt som du får med hela kroppen.

Att träna och ta hand om sin kropp har alltid varit viktigt för mig, men tror nog att det i samband med min sjukdom blivit ännu viktigare. Jag hade en period innan operationerna då jag inte var så motiverad p.g.a jag var så väldigt kortisonsvullen och hade svårt att känna resultat av träningen då mitt främsta mål då var att gå ner i vikt, vilket inte gick så bra för svullnaden satt ju kvar även om jag tränade. Samtidigt var jag ofta väldigt trött p.g.a både min sjukdom och alla mediciner jag åt.

Mitt fokus på träningen nu ligger främst på att må bra. Jag mår både fysiskt och framförallt psykiskt bättre av att träna. Jag ser det även som viktigt att min kropp blir starkt inför framtida prövningar. Jag ser varken min sjukdom, mina operationer eller min avsaknad av tjocktarm som något hinder i min träning och jag anser att jag kan prestera precis lika mycket som friska människor Det enda hindret som finns just nu är ju att jag är nyopererad och därför inte får lyfta tungt, men jag tränar i dagsläget konditionsträning (promenad på löpband, crosstrainer och trappmaskin) och har tänkt börja simma så fort det känns säkert utifrån såret på magen (vilket det gör nu så ska ta mig iväg till simhallen så snart jag hinner). Sen så skulle jag troligen inte ge mig ut och springa milen i löpspåret (om jag nu någon gång i mitt liv får sådan bra kondition så jag skulle orka en mil) då jag av förklarliga anledningar (ni som är insatta förstår) är väldigt förtjust i att ha närhet till toaletter.

Ina:

Jag ska också till Thailand snart. Har varit där en gång förut och det var inan jag var opererad. Tänker som du, man är ju begränsad till viss del. Men jag får helt enkelt leva med det känner jag, jag kan inte göra allt som alla andra kan och så är det. När mina vänner kanske väljer att åka på utflykt till någon öde strand utan några toaletter så får jag helt enkelt stanna kvar på stranden där vi bor. Sen så kan man nog bli lite stressad i vissa ögonblick när man ska transportera sig runt. Men jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig. Och jag kommer även att välja att inte sitta på någon buss i tre timmar för att göra någon utflykt eller så. Hoppas det går bra för dig! När åker du till Thailand, och när gjorde du din IRA operation? Vill du höras av mer privat så lämna gärna din mailadress i en kommentar så hör jag av mig!

Frågor?

Tänkte kolla om det är någon där ute som har några frågor angående ulcerös kolit, ileostomi, IRA eller något annat som hör min sjukdom och mitt dolda handikapp till? Passa då på att ställa de här! Antingen om jag svarar er på bloggen eller via mail.

BRING IT ON!

Förresten så ska jag i slutet på januari (närmare bestämt 29-31 jan) med på ungilco mötet i Stockholm, några av er som ska dit? Jag var med på förra mötet också (hösten 2008) och tyckte då att det var väldigt givande.

1 år

Ser tillbaka, ett år i tiden. Då hade jag ännu inte gjort min IRA operation. Jag är väldigt glad att jag gjorde den, även om mitt liv innefattar en del begränsningar, men det hade det gjort annars också. Jag mår bättre rent psykiskt av att slippa stomin, det är ett som är säkert!!! Jag känner mig tryggare i min kropp och med mig själv och på många sätt har jag återigen blivit den jag är, fullt ut!

Visst, ärrad och jävlig är jag - 3 operationer sätter sina spår. Men det kan jag hantera, även om jag självklart valt att ha en frisk kropp och en mage fri från ärr om det hade varit möjligt. Men så är det inte, så ser inte mitt liv ut - och det hade kunnat vara så mycket värre än vad det är!

Jag glömmer ibland bort vissa saker jag tyckte var väldigt jobbigt med stomin, men påminns så fort jag pratar med andra som befinner sig i den situationen, och då blir jag ännu gladare att jag är där jag är i dag.

Hur mår NI jämfört med för ett år sedan?

Så sant som det är sagt

Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri

God mat, trevliga vänner och vardagsmotion

Igår blev ännu en knepig arbetsdag. Börjar kännas som om vad som helst skulle kunna hända just nu, vilket gör att man känner sig väldigt osäker, på allt!

Efter jobbet bar det i alla fall av in till storstaden för att fira en kollega/vän/framtida reskompis. Blev tapas och ett glas vin till det, ett väldigt trevligt sätt att avsluta första arbetsveckan i år samt börja helgen.

Nu när det är massa snö överallt, hela tiden så blir det så att jag får promenera runt istället för att cykla, särskilt eftersom jag känner mig lite feg för att ramla nu när jag är hyfsat nyopererad. Så jag går, och går och går... Tar mig, i detta väder, cirka 20 minuter att gå till bussen och sen samma tid hem. Känns så där när det är svinkallt och blåser isvindar! Men jag försöker, som alltid, vara positiv och tänka att jag får massa gratis extra vardagsmotion! Kan ju behövas särskilt nu när jag inte får träna. Blir i dagsläget bara promenader på löpbandet för min del. Och ska faktiskt iväg till gymmet för att promenera snart, ska bara få i mig frukost först!
Och efter det så ska jag möta upp ett gäng underbara tjejer för att fika och tjöta.

Ibland är livet bra fint!

Ledighet är fint!

Igår var det röd dag, vilket för mig innebär ledig dag! Det var välbehövligt, trots bara två avklarade arbetsdagar efter sjukskrivning/semester så var arbetslusten nere på noll. Blev en skön dag, sovmorgon, lugn frukost och sedan Ikea med Therese. Syftet var att köpa ett par värme ljushållare som skulle få plats på tavelhyllorna jag äntligen fått inköpt (eller present snarare, tack!) men hur lätt är det att gå in på ikea och endast komma ut med en liten grej? Inte särskilt. Blev lite smått och gott bland annat en sån där nackkudde till flygresan i mars. Blev även en sväng förbi Stadium där vi fick båda inhandlat reselakan till Thailandsresan, skönt att börja komma igång med planeringen.



Efter Ikea åkte vi och hämtade upp ett paket från H&M med varor jag beställt. Eftermiddagen ägnades åt att prova allt, och det fanns helt klart en del som jag vill behålla. Men kan dock inte få allt man vill ha så jag får räkna lite på det och prioritera vad som är viktigast att behålla. Kan ju inte spendera alla mina pengar då jag fortfarande behöver spara inför Thailand.



Förresten, i tisdags var jag tillbaka på gymmet, två veckor efter operation. Men självklart kunde jag inte träna på riktigt, får ju inte lufta tungt. Så blev en promenad på bandet, bättre än att gå ute i kyla och alla snö när det är mörkt på kvällen. I vilket falls å var det väldigt skönt att vara tillbaka på gymmet och träffa massa vänner. Känns som om jag mår bra bara av att befinna mig i lokalerna. Så idag efter jobbet blev det ännu en promenad på bandet, röra lite på sig är ju inte fel!

Snart är det dags för vardagen igen...

...och med det kommer jobbet. Är egentligen sjukskriven t.o.m 10 januari men börjar jobba i morgon istället och skiter i min sjukskrivning utan tar ut semester så som var tänkt innan magen började bråka. Förlorar så sjukt mycket pengar på att vara sjukskriven dagar jag ändå skulle vara ledig såsom julafton, juldagen, nyårsafton och alla andra röda dagar. Är man sjukskriven får man ju bara 80 % betalt för dagarna jag ändå skulle vara ledig...

Känner dock inte alls för att jobba, känner mig fortsatt omotiverad... Men men, är ju bara att ta tag i det, snart är det dags att resa till Thailand...eller ja, typ 2 månader var, men det går nog fort!

The greatest sin of all is risking nothing