I was broken and alone...

...är väl så jag fortfarande kanske, till viss del.

Är ju ingen bra grej att jag är så här nere när jag gör min bloggdebut. Men gott folk, hang in there - jag kommer säkert snart vara mitt vanliga glada jag.

Tänkte att jag ska ägna eftermiddagen åt något trevligt. Kanske gå och träna (endorfin, eller vad det heter, är ju bra i sådana här lägen) eller så besöker jag kanske något av mina syskon för att skingra tankarna lite.

En läsare som efterfrågat mer om min sjukdomshistoria - det kommer längre fram.

Hold on!